Läkarstudenten suckar
Det är lördag. För 4 år sedan hade jag stått och sålt bullar till trevliga kunder och önskat dem en bra dag. För åtta år sedan hade jag sprungit runt på stan för att hitta (du kan hjärna... ursäkta, gärna, läsa sista delen av meningen med lite falsett) kläder att ha på sig på festen till kvällen.
Suck. Idag sitter jag med ryggen mot bokhyllan som pö om börjar fyllas med torra tegelstenar som handlar om den fantastiska människokroppen, sjukdom och elände, lycka och sorg. Framför mig ligger ett egenhändigt sammanställt eländigt schema över dygnets alla timmar fram till den 9 december. Det ser ut som om varje minut är uppbokad till studier för att klara den kommande tentan. Utom idag.
En liten kurs (som jag nämt tidigare), TYK närmare bestämt, går paralellt med den stora, tunga, förskräckliga, fantastiska, faschinerande, ångestfyllda fysiologikursen. För att få godkänt i den lilla kursen krävs en liten reflekterande text om utvecklingen av den egna personen under ett år av läkarstudier. Den ska jag skriva idag. Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Två ynka A4 ska vi fylla med tankar och händelser. Det där med att förändras. Det gör man ju hela tiden. Vem och var man än är.
Jag vet att jag har förändrats. Bara genom att ta en liten paus under lunchen och lyssna på vad jag och mina
kursare pratar om, medan vi äter, har fått mig att inse hur mycket jag förändrats. Jag har också insett att om jag ska behålla min bild av en bra läkare, och sen bli en sån, så måste jag kämpa. Träffa många patienter, människor, och inte bara titta djupt i tegelstenarna.
Snart ska jag ska skriva min reflekterande text. Men först så måste jag oroa mig lite. Oroa mig för att alla de vackra ord som kommer stå i texten (jag hoppas vackra ord) kommer kännas så naiva när jag läser dem om några år. Att jag kommer sucka, och tänka, vilka blåa ögon jag hade då, lika blå som alla patienters ögon. Och att jag inte kommer vara bättre än en torr tegelsten.
Jag ska få oron obefogad. Ta paus från böckerna lite oftare och inte glömma hur det är att vara patient. Det eländiga tentapluggsschemat får segla ner i runda arkivet och ersättas av en snällare variant.
Trevlig helg!
Läkarestudent om några dagar.
Det var sån bullshit, det jag skrev.
Om (när, visade det sig) jag kom in på läkarprogrammet skulle jag välja bort det för att fortsätta på tandläkarbanan. För tandläkare är ju så himla roligt, fint, välavlönat, bra yrke. Och då är jag inte ironisk. Att inte välja bort (lyxigt att kunna välja) läkare varit ett av de svåraste (nä, mest ångestbringande) val jag gjort.
Men vem försöker jag lura?
Efter 6 års kämpande. Ska jag tacka nej utan att testa?
Tror du att jag kommer byta tillbaka?
För övrigt är det är helt sjukt. Jag har kommit in på läkarlinjen. Efter ÅTTA högskoleprov. EN poäng skiljde det mellan prov nr SJU och ÅTTA. En poäng och livet tar en annan vändning.
En poäng. Vad kom den ifrån? En extra kopp kaffe? (kaffeälskare som jag är) En god natt sömn? En pojkvän? Att jag hade en reservplan? (som var så bra att den nästan fick mig att sluta försöka)
Kaffe. Helt klart.
Om (när, visade det sig) jag kom in på läkarprogrammet skulle jag välja bort det för att fortsätta på tandläkarbanan. För tandläkare är ju så himla roligt, fint, välavlönat, bra yrke. Och då är jag inte ironisk. Att inte välja bort (lyxigt att kunna välja) läkare varit ett av de svåraste (nä, mest ångestbringande) val jag gjort.
Men vem försöker jag lura?
Efter 6 års kämpande. Ska jag tacka nej utan att testa?
Tror du att jag kommer byta tillbaka?
För övrigt är det är helt sjukt. Jag har kommit in på läkarlinjen. Efter ÅTTA högskoleprov. EN poäng skiljde det mellan prov nr SJU och ÅTTA. En poäng och livet tar en annan vändning.
En poäng. Vad kom den ifrån? En extra kopp kaffe? (kaffeälskare som jag är) En god natt sömn? En pojkvän? Att jag hade en reservplan? (som var så bra att den nästan fick mig att sluta försöka)
Kaffe. Helt klart.
Jag är fan ingen dammig reserv.
Efter snart två terminer har jag insett följande: Tandläkare är ju inte något man blir om man...
bryr sig om vad andra tror och vill uppfattas som en normal person (som inte gillar att andas in andras morgonandedräkt eller se dem plågas)... inte vill bli ifrågasatt varje gång man berättar om sitt yrkesval
... inte vill att utomstånde tror att man är kåt på status och pengar... inte vill att andra ska tro att man ville bli läkare, men inte var bra nog.
Det första skiter jag i. Det är rätt kul att se de där förskräckta uppspärrade ögonen när man berättar vad man ska bli. Men den sista meningen vill jag kunna stryka.
Jag är nöjd med det jag gör och vad jag har åstadkommit, men inte med att misslyckas med ett mål. Mitt mål var att komma in. Okej, det hade nog inte varit rätt val, men jag vet att jag skulle klarat av det. Jag vill visa att jag inte var sämre än de andra. Ingen ska kunna säga att jag inte gjorde ett val, att jag blev tvingad att välja plan B.
Mitt liv ska inte vara plan B. Jag ska göra ett val. Jag ska inte bli bortlottad. Jag är mer än ett nummer, mer än en liten reserv. Jag ska välja bort dom och deras liv.
Oh. Så solen ska skina den dagen.
bryr sig om vad andra tror och vill uppfattas som en normal person (som inte gillar att andas in andras morgonandedräkt eller se dem plågas)... inte vill bli ifrågasatt varje gång man berättar om sitt yrkesval
... inte vill att utomstånde tror att man är kåt på status och pengar... inte vill att andra ska tro att man ville bli läkare, men inte var bra nog.
Det första skiter jag i. Det är rätt kul att se de där förskräckta uppspärrade ögonen när man berättar vad man ska bli. Men den sista meningen vill jag kunna stryka.
Jag är nöjd med det jag gör och vad jag har åstadkommit, men inte med att misslyckas med ett mål. Mitt mål var att komma in. Okej, det hade nog inte varit rätt val, men jag vet att jag skulle klarat av det. Jag vill visa att jag inte var sämre än de andra. Ingen ska kunna säga att jag inte gjorde ett val, att jag blev tvingad att välja plan B.
Mitt liv ska inte vara plan B. Jag ska göra ett val. Jag ska inte bli bortlottad. Jag är mer än ett nummer, mer än en liten reserv. Jag ska välja bort dom och deras liv.
Oh. Så solen ska skina den dagen.
Det vore på sin plats att kommentera lite.
Ibland är det jobbigt att kännas hur man förändras. Hur en sprudlande liten fågel kan hamna mitt i hösten, och himlen inte känns blå, fast den borde.
Ena dagen så strålar solen, andra dagen är det regn. Jag önskar jag kunde se det vackra i båda två. För det vet jag att man kan. Men just vissa dagar så kan jag inte det.
Det är då man är så tacksam för att man omger sig med människor som gör livet enklare. Som verkligen vill ses och som lyser som egna solar för att just vi ses.
Så själviskt det låter, men det känns just så. Och varför ska någon bli glad av att se mig om inte jag är glad att se dem? Mirror mirror on the wall.
Idag så skiner solen ute. Och jag lovar att jag skulle vara ute och njuta om jag kunde. Just idag har fågel inte höst, hon saknar bara röst att kvittra. Stämbandsinfektion kallas det tror jag. Jag kan ju inte ens prata med mig själv. Ytterst jobbigt.
annars går ju min röst i ett, stackars rufset. Han måste ju verkligen välsigna natten när den kommer. För sömnens skull, snuskhummer. hehe.
skepp o hoj!
sked och oboy!
Om jag inte skrev alla inlägg på natten, vore de nog
längre,
lättare att läsa,
mer intressanta (man kan ju alltid hoppas)
Men idag så har inte hjärnan velat samla sig förrän nu. Jag skulle knappt påstå att den är okej nu heller.
Högskoleprov, som många av er vet, och jag satt där på en liten trästol idag.
Inte för att jag vill skylla ifrån mig på trästolen,även om det hade varit skönt.
1,fucking6.
sämre än innan.
MEn, jag är så sjukt nöjd med alla frågor som jag svarade rätt på. Och inser att mina fel inte är slarvfel, utan mere okunskap. Eller tja. Orddelen är ju ett enda stort lotteri. Så jag skyller på det. Att jag fick dumma frågor. Jag hade svaren, men de (vem?) hade inte frågorna.
Hoppas de ställer rätt frågor nästa gång. För mig blir de inte av med.
Mot Sherwoodskooogen!
Jag kanske inte mår bäst ändå
Fåglarna kvittrar och solen sjunger.
Jag hyperventilerar och får svettpärlor i pannan.
Skrattar litegrann.
Håller sig för magen.
Jag läste idag att det var personer med 1.7 som kom in på läkarlinjen i Göteborg nu i våras. Det lyfte väl lite på mitt lock, antagligen. Så all ångest som ligger och puttrade där, det kokade väl över lite. Men nu är det inte lika mycket kvar. SOm tur är. Så det kokar inte över igen.
Ångesten är över att jag inte börjat plugga än, efter fyra år. Ångest över att jag kanske inte kommer (med det jag helst vill) göra det i höst heller. Om jag inte klarar av att höja mig mer på högskoleprovet. Och hur går det då? Då är jag tidigast färdig läkare vid den respektingivande åldern av 34 år.
Men nu, så är inte klimaxpunkten för all ångest lokaliserad till den 28 mars (högskoleprov) utan även framme i juli (antagningsbesked 1) och i augusti (antagningsbesked 2). För det står och faller inte längre med högskoleprovet.
Problemet är, att jag inte vet om det är bra, eller dåligt - för min hälsa alltså. För mina chanser att komma in, är det ju definitivt bra :)
I natt jag drömde...
i natt jag drömde något som
jag aldrig drömt förut
Jag drömde någon
rev upp min hals
och allt mitt blod tog slut.
Ush!
jag aldrig drömt förut
Jag drömde någon
rev upp min hals
och allt mitt blod tog slut.
Ush!
Hål i huvudet.
Jag ska nog inte bli läkare. Eller, borde kanske inte bli. Hehe.
Jag har en inflammerad hårsäck och har idag varit tvungen att ringa mamma och få henne säga till mig att jag inte har en blödning i hjärnan och ska dö.
Det är så bra med mammor.
Jag hoppas jag blir som min mamma.
Love, liksom :)
WUHU, jag ska inte dö! (idag)
Jag har en inflammerad hårsäck och har idag varit tvungen att ringa mamma och få henne säga till mig att jag inte har en blödning i hjärnan och ska dö.
Det är så bra med mammor.
Jag hoppas jag blir som min mamma.
Love, liksom :)
WUHU, jag ska inte dö! (idag)
Paus.
Jag har haft lite bloggpaus. (Om det nu inte har märkts)
Och jag ska nog fortsätta ha bloggpaus.
Pauser är skönt.
Kram
Vardag mellandag
Ville bara berätta att fröken kommit väl in i ledigheten och lyckats skapa en vardag där "ingenting" är den huvudsakliga sysselsättningen på schemat. Eller sköna saker som: Shopping, hårklippning, pyssla med fotoalbum, läsa en bok.
Jag måste verkligen göra inget oftare.
För här sitter jag och ler och njuter.
Men snart bär det av till gymmet. :)
Gott Nytt År
Hos Kronofogden
SÅ TRÖTTSAMT.
Fick för ett tag sen brev från min förra hyresvärd med krav om att betala förfallen hyra. För september. Värt att notera är att jag flyttade ut i augusti, två dagar innan utflytt skulle ske, nämligen 31 augusti.
JAG BLEV SÅ UPPGIVEN, kanske lite orolig och rädd, men..
...Jag bestred förstås hans krav, och skickade kopior på alla papper och kvittot på det rekommenderade brevet i vilket jag skickade uppsägningen. TRE gånger har jag skickat min uppsägning till honom. Jag trodde det räckte. Det skulle vara nog inbillade jag mig.
Men ICKE. Livet ska ju inte flyta på och vara enkelt.
Idag skulle jag tvätta och njuta av fotbad medan maskinen gick. Jag hade till och med tagit det där stora djupa andetaget redan innan jag låste upp min ytterdörr. Så ska man inte göra. Ta aldrig ut ngt i förskott. På min mörka dörrmatta låg ett litet kuvert. Med en logo på som fick varningsklockor att ringa i mitt huvud.
utandningsluften fastnade i halsen, och ett fan kom ut istället. Han har skickat ett krav mot mig till kronofogden.
PÅ 10 000 kronor. För hyra mellan september till december.
Jag tackar min mor för att hon är orolig och rekar på internet inför allt man ska hitta på. Det har gått mig på nerverna ibland, men jag har blivit likadan. TACK OCH LOV. Jag har alla kvitton och två kopior på alla kvitton, och kvitto på specifikationen från posten om mitt rekomenderade brev. En fin liten hög som jag tänkt slänga flera gånger, men som, kanske tack vare mor, ligger kvar på hallbyrån.
Tack också tanten som tvingade mig att gå med i hyresgästföreningen. För nu ska de hjälpa mig, och eventuellt företrädna mig i tingsrätt. Men han ska inte kunna skrämma pengar ur min pung.
JAG ÄR SÅ ARG, men inte rädd och inte uppgiven. för jag har RÄTT
Fick för ett tag sen brev från min förra hyresvärd med krav om att betala förfallen hyra. För september. Värt att notera är att jag flyttade ut i augusti, två dagar innan utflytt skulle ske, nämligen 31 augusti.
JAG BLEV SÅ UPPGIVEN, kanske lite orolig och rädd, men..
...Jag bestred förstås hans krav, och skickade kopior på alla papper och kvittot på det rekommenderade brevet i vilket jag skickade uppsägningen. TRE gånger har jag skickat min uppsägning till honom. Jag trodde det räckte. Det skulle vara nog inbillade jag mig.
Men ICKE. Livet ska ju inte flyta på och vara enkelt.
Idag skulle jag tvätta och njuta av fotbad medan maskinen gick. Jag hade till och med tagit det där stora djupa andetaget redan innan jag låste upp min ytterdörr. Så ska man inte göra. Ta aldrig ut ngt i förskott. På min mörka dörrmatta låg ett litet kuvert. Med en logo på som fick varningsklockor att ringa i mitt huvud.
utandningsluften fastnade i halsen, och ett fan kom ut istället. Han har skickat ett krav mot mig till kronofogden.
PÅ 10 000 kronor. För hyra mellan september till december.
Jag tackar min mor för att hon är orolig och rekar på internet inför allt man ska hitta på. Det har gått mig på nerverna ibland, men jag har blivit likadan. TACK OCH LOV. Jag har alla kvitton och två kopior på alla kvitton, och kvitto på specifikationen från posten om mitt rekomenderade brev. En fin liten hög som jag tänkt slänga flera gånger, men som, kanske tack vare mor, ligger kvar på hallbyrån.
Tack också tanten som tvingade mig att gå med i hyresgästföreningen. För nu ska de hjälpa mig, och eventuellt företrädna mig i tingsrätt. Men han ska inte kunna skrämma pengar ur min pung.
JAG ÄR SÅ ARG, men inte rädd och inte uppgiven. för jag har RÄTT
Julmys
En lördagkväll som sällsynt nog var ganska blöt, gjorde, som förtjänat, att gårdagen var ganska seg. Vad gör man då, en bakfull tredje advent?
Julgodis!
Utnyttjade mina två plattor och lilla köksö flitigt, och i garderoben ligger nu burkar fyllda med knäck, mozartkulor, ischoklad smaksatt med chili och kaffe. Vågade mig på ischoklad i två färger också... vit och mörk choklad. Efter smakprov har jag nog bestämt att de ser bäst ut. (smakar inte bäst dock :P)
Mycket smaskande blev det, men vägde nog upp det rätt väl genom att starta denna vecka med ett spinningpass 06.30 imorse. När jag kom hem för frukost innan jobbet, så doftade hela lägenheten av hyacint. Det känns att julen är nära :)
Wohooo..,
God Jul!
Gustav Adolf igår
Årets stressigaste dag, sa de på jobbet. Massor av bakelser skulle jag sälja. 600 chokladhuvuden hade jag förberett, men när jag gick av vid lunch, hade bara hälften gått. Fast de lär nog ha haft å göra på eftermiddagen, misstänker jag.
Hur som, jag började dagen med att äta kantbitar av bakelserna. (Man måste ju veta hur det smakar, så man kan vara ärlig när man säger att det är jättegott - tilläggas ska väl då att jag i princip gillar allt som är sött.) Heheh, tog med en hem till herr ruff också.
Hade tänkt laga mat hela eftermiddagen, torsdag var min lediga dag från träningen (behövs kan jag säga, har svårt att röra mig med all träningsvärk). Hade hela tidsschemat fastställt i huvudet när jag klev av tåget hem från jobbet. Bara hem och lämna träningskläderna, sen direkt till ica för lite shopping. Men icke. Satt som bäst och läste reklam på toa näg dörrklockan ihärdigt började ringa.
Shit, i ordets rätta bemärkelse. Vem ringer på min dörr?
En hantverkare. En ung kille som ska fixa alla mina problem, säger han. Bland annat det faktum att det är sviiiinkallt i hela lägenheten, men speciellt kallt på morgonen. Och att handfatet på toa läcker (jag "råkade" visst slänga bort packningen när jag rensade avloppet.) och att kylen har blivit frys, men ändå inte klarar av att hålla mjölken kall. OCH att tv:ns kanaler alla har lite myrornas krig över sig.
Jag ville inte lämna honom helt själv i lägenheten, så stannade ett tag, men fan va tråkigt, och så långsamt det gick. Jag fixar packningen själv, tänkte jag säga, när han bytte ut hela vattenlåset, och allt bara blev värre. Men det, serdu, det fick jag inte, jag kan ju inte sånthärnt. Det var droppen (hahahaha) så jag drocg och lagade lite mat hemma hos rufset istället. Kyckling med bambuskott på spisen, och Tomat/mozarellakyckling med babyspenat i ugnen.
Jag var ju ganska populär igår.
Hur som, jag började dagen med att äta kantbitar av bakelserna. (Man måste ju veta hur det smakar, så man kan vara ärlig när man säger att det är jättegott - tilläggas ska väl då att jag i princip gillar allt som är sött.) Heheh, tog med en hem till herr ruff också.
Hade tänkt laga mat hela eftermiddagen, torsdag var min lediga dag från träningen (behövs kan jag säga, har svårt att röra mig med all träningsvärk). Hade hela tidsschemat fastställt i huvudet när jag klev av tåget hem från jobbet. Bara hem och lämna träningskläderna, sen direkt till ica för lite shopping. Men icke. Satt som bäst och läste reklam på toa näg dörrklockan ihärdigt började ringa.
Shit, i ordets rätta bemärkelse. Vem ringer på min dörr?
En hantverkare. En ung kille som ska fixa alla mina problem, säger han. Bland annat det faktum att det är sviiiinkallt i hela lägenheten, men speciellt kallt på morgonen. Och att handfatet på toa läcker (jag "råkade" visst slänga bort packningen när jag rensade avloppet.) och att kylen har blivit frys, men ändå inte klarar av att hålla mjölken kall. OCH att tv:ns kanaler alla har lite myrornas krig över sig.
Jag ville inte lämna honom helt själv i lägenheten, så stannade ett tag, men fan va tråkigt, och så långsamt det gick. Jag fixar packningen själv, tänkte jag säga, när han bytte ut hela vattenlåset, och allt bara blev värre. Men det, serdu, det fick jag inte, jag kan ju inte sånthärnt. Det var droppen (hahahaha) så jag drocg och lagade lite mat hemma hos rufset istället. Kyckling med bambuskott på spisen, och Tomat/mozarellakyckling med babyspenat i ugnen.
Jag var ju ganska populär igår.
En lättad suck
Såååå. äntligen. Nu är det nog många som hoppas.
Högskoleprovet...
Åh, sån besvikelse. Jag kan inte förklara det. Kändes som om gardinerna föll för fönstren. Huset rasade. Tårarna rann.
1.7, igen. Det är bra. Men inte vad jag ville ha.
Lägg ner drömmen nu, Malin.
NÄH!
Inte en chans. Våren är snart här. och jag är mer laddad än någonsin. Tell U that!
pöss
1.7, igen. Det är bra. Men inte vad jag ville ha.
Lägg ner drömmen nu, Malin.
NÄH!
Inte en chans. Våren är snart här. och jag är mer laddad än någonsin. Tell U that!
pöss
Chocken...
...den har nog lagt sig nu. Det känns inte som om jag aldrig mer borde köra bil, men det lär nog dröja innan det känns bekvämt igen. Att jag kvaddade mors bil grämer mig lite, men inte lika mycket idag som igår, eller igår som i förrgår.
Men något som nog aldrig kommer gå över är vetenskapen om att jag skadat en annan människa. En TREVLIG människa. En man som trots att han vet att han kanske aldrig blir bra i nacken, bryr sig om hur jag mår, och försäkrar att han inte klandrar mig.
Men det gör jag.
Men något som nog aldrig kommer gå över är vetenskapen om att jag skadat en annan människa. En TREVLIG människa. En man som trots att han vet att han kanske aldrig blir bra i nacken, bryr sig om hur jag mår, och försäkrar att han inte klandrar mig.
Men det gör jag.
Men lamporna lyste i alla fall
Tidigt imorse. En sådan skön känsla. Det är sällan jag kör bil om mornarna nu. Men idag så. Tog en omväg för att komma upp på motorvägen. Kan inte säga varför. Ångrar mig nu.
På vägen upp till motorvägen tittar jag, som man ska, döda vinkeln. Men trots två ögon är det ju svårt att titta åt två håll samtidigt. Jag hann knappt vända fram blicken innan jag insåg att bilarna framför hastigt bestämt sig för att sänka hastigheten. Smällen blev oerhörd. Jag minns inte alls, men jag tror jag skrek. HELVETE. Vad har jag gjort. Hur mår han/hon i bilen framför?
Med hastiga andetag och tårar som ville komma ut satte jag på varningsblinkers och sprang ut. Mannen som steg ur bilen framför hade handen på nacken och såg blek och skärrad ut. Jag sprang fram och flämtade förlåt och frågade hur han mådde. La handen på hans nacke, som om det skulle hjälpa. Jag vete fan. Huvudet var tomt men knäna skallrade som om de var invaderade av arga ormar.
Bilen skulle ju besiktigas 8:30. Men den behöver nog aldrig besiktigas mer. När jag vände mig om och såg eländet, såg volvon snarare ut som en tandlös 80:åring där näsan växt inåt.
Men lamporna lyste fortfarande i alla fall.
På vägen upp till motorvägen tittar jag, som man ska, döda vinkeln. Men trots två ögon är det ju svårt att titta åt två håll samtidigt. Jag hann knappt vända fram blicken innan jag insåg att bilarna framför hastigt bestämt sig för att sänka hastigheten. Smällen blev oerhörd. Jag minns inte alls, men jag tror jag skrek. HELVETE. Vad har jag gjort. Hur mår han/hon i bilen framför?
Med hastiga andetag och tårar som ville komma ut satte jag på varningsblinkers och sprang ut. Mannen som steg ur bilen framför hade handen på nacken och såg blek och skärrad ut. Jag sprang fram och flämtade förlåt och frågade hur han mådde. La handen på hans nacke, som om det skulle hjälpa. Jag vete fan. Huvudet var tomt men knäna skallrade som om de var invaderade av arga ormar.
Bilen skulle ju besiktigas 8:30. Men den behöver nog aldrig besiktigas mer. När jag vände mig om och såg eländet, såg volvon snarare ut som en tandlös 80:åring där näsan växt inåt.
Men lamporna lyste fortfarande i alla fall.
Öl är gott
Det tar tid att vänja sig. Vid öl till exempel. Inget (viktigt) är roligt första gången. Sex, är sällan roligt första gången. Öl, det är inte gott första gången. Cigaretter är inte ens roligt andra gången. Snus det svimmar man av till och med tredje gången man testar det. (Man, det är alla man kan uttala sig om)
Varför?
jag vet inte. jag vet inte ens vad jag vill med det här.
Antagligen bara säga att öl är gott, sex är skönt, snus är äckligt, och cigaretter är farligt.
Öl är livskvalitet i en kontrast till varm bastu. Sex är skönt så länge det inte är fösta gången, och det är det ju som tur är bara en gång. Cigaretter är farligt, men farligt är ju ganska vanligt, helt oförklarligt, också om man ser en grå lunga.
Nä, nu ska jag fortsätta med min öl. Det tar tid att vänja sig. Det blir godare. Det är synd att man inte blir smartare bara. Då hade jag druckit mer.
Varför?
jag vet inte. jag vet inte ens vad jag vill med det här.
Antagligen bara säga att öl är gott, sex är skönt, snus är äckligt, och cigaretter är farligt.
Öl är livskvalitet i en kontrast till varm bastu. Sex är skönt så länge det inte är fösta gången, och det är det ju som tur är bara en gång. Cigaretter är farligt, men farligt är ju ganska vanligt, helt oförklarligt, också om man ser en grå lunga.
Nä, nu ska jag fortsätta med min öl. Det tar tid att vänja sig. Det blir godare. Det är synd att man inte blir smartare bara. Då hade jag druckit mer.
jag är visst inte bäst
Läste just på helloanna.blogg.se. Ett inlägg hon skrivit fick mig att återuppta tankar som följt mig ganska länge. Sedan min biologikurs förra året faktiskt. Det blev ett chockartat uppvaknande. Jag skäms lite faktiskt, det är ju så självklart att det förhåller sig så, allt annat vore ju så själviskt. Föreläsarinnan tittade på oss med stränga ögon när hon sa att vi inte ska tro att vi är bäst. VI är inte i slutet av den evolutionära utvecklingen, vi utgör inte ens ett stort steg i den, bara kanske ett ganska dåligt steg i utvecklingen. Hon pratade om hur vi gått utanför evolutionens lagar och, med alla hjälpmedel vi har, bidrar till att svagare individer tillåts fortplanta sig och försvaga vår population. Det låter ju hemskt. Men vem är svag? Den intelligente med sköra armar, eller den praktiskt lagda med lite intresse för suduko? Den med mest teknik i badrummet eller han som står ute i bushen?
Annas inlägg hade mer socialantropologiska aspekter, mina har väl smittats mer av en naturvetenskaplig inriktning.
men det påminde mig om vad jag funderat på. (har man många funderingar glömmer man ju dem lätt)
Jag stog och stekte fiskpinnar. Tänkte på hur smart det var med teflonstekpanna. Säkert är det mycket bättre och mindre cancerframkallande stekyta på fiskpinnar stekta i en teflonstekpanna än en gjutjärnspanna (tog ett fundersamt andetag. )Om man inte vill ha i sig järn förstås. Näst, funderade jag på framtida tillvägagångsätt för tillagning av fiskpinnar. la förfarat ner stekspaden. Då är ju jag bara försöksperson för framtida stekpannor och fiskpinnar! Chockerande, minst sagt. Ngn forskare kommer säkert komma på att teflon är ju helt förkastligt, och orsaken till många av dagens sjukdomar nu pausade jag i mina tankar och reflekterade över hur smarta de egentligen var, men kom fram till att jag har rätt att tänka även med dumma koppligar Vad vi egentligen är, är ju bara fösökspersoner för alla framtidens idéer. petade lite på fiskpinnarna, men de var fortfarande kalla. Som när nya mediciner introduceras på marknaden, trots åtskilliga förbrukade rödgråtna råttögon, så blir det alltid bieffekter man inte räknat med. Några mänskliga dödsfall som får kemisten att fundera på sin medicin och att, vid närmare eftertanke, så skulle en modifierad sådan nog funka bättre. Den kemiska sammansättningen i medcinen ändras, en utveckling av preparatet sker, och marknaden (den som inte går att ta på, men som ändå finns där. Precis som vinden) kan glädjas åt en medicin med mindre biverkningar. Superbt att de där dödsfallen ledde till någonting, och inte var förgäves. Men vad Greta, 85, tycker om att bli en bricka i utvecklingen, sägs ju inget om.
Jag vet, fiskpinnar och teflon, mediciner och åldringar, it makes no sense. Men jag tycker ändå det är skönt när den barnsliga bilden av mig och den värld jag lever i som "det bästa", "det som blev av utvecklingen" raseras. När man inser att evolutionen inte har åsidosatts, den fortgår. Att jag med alla mina imperfekta drag bara är ett steg av många. men, att, fan, jag kanske inte ens är i mitten på den långa tidslinjen. Men jag vet att jag är ett steg i alla fall. Kanske inte framåt, men ett steg. En början på en möjlig väg. Intelligens och förmågan att utveckla verktyg och hjälpmedel är väl en del av evolutionen, men (här kommer annas inlägg in lite grann) vem som lyckas bäst i längden säger det ju inget om. Vi i väst verkar ju ta död på oss själva. Vem vet hur det ska gå? Ser man det ur ett evolutionärt perspektiv har tidigare arter vars populationer har en likanande tillväxtkurva som mänksligeten, krashat. En poulation kan på sikt inte bli större än vad miljön tål.
aha. dåså, då var fiskpinnarna klara. Jag är ändå bäst i mitt hushåll på fiskpinnar. Så mycket vet jag. För här finns ingen konkurrens.
nu har jag lagt ut lite saker på golvet och
på bordet. Lite målarsaker. Penslar och skisser (några år på nacken) och lite färgstänk på bordet (det var inte meningen). NU ser det härligt bohemiskt kulturellt ut.
Jag kanske är konstnär ändå.
jhuuup!
synd bara att på stativet så lyser den depprimerande vita nyansen starkt. om man målar lite svart på kanske den blir gladare. som en liten mun bara kanske.
eller ett hjärta i mitten. ett hjärta på tungan i mitt leende jag.
Nu var jag allt lite konstnärligt flummig. Jag ska skriva ner allt, göra en svart hemsida med en textrad; Konstnärinnan Malin, vernissage. Sen ska jag ställa ut allt i en atelje, sätta på mig en svart polo och vika av från normen med röda converse (hm inte längre kanske) hänga en kohjärna i entrén och sen tycker alla att jag är suuuuuperb!
tur att jag har lite sans emellanåt.
nu flög en fluga in i mitt rufsiga hår. Jag ser det som ett tecken att jag ska röra på mig. Så härligt med lediga dagar.
pösssssssss
Jag kanske är konstnär ändå.
jhuuup!
synd bara att på stativet så lyser den depprimerande vita nyansen starkt. om man målar lite svart på kanske den blir gladare. som en liten mun bara kanske.
eller ett hjärta i mitten. ett hjärta på tungan i mitt leende jag.
Nu var jag allt lite konstnärligt flummig. Jag ska skriva ner allt, göra en svart hemsida med en textrad; Konstnärinnan Malin, vernissage. Sen ska jag ställa ut allt i en atelje, sätta på mig en svart polo och vika av från normen med röda converse (hm inte längre kanske) hänga en kohjärna i entrén och sen tycker alla att jag är suuuuuperb!
tur att jag har lite sans emellanåt.
nu flög en fluga in i mitt rufsiga hår. Jag ser det som ett tecken att jag ska röra på mig. Så härligt med lediga dagar.
pösssssssss
