Virrpanna

Ja, visst har det hänt oerhört mycket. Jag har pluggat, och pluggat, och pluggat. Hjärncellerna skriker och verkar pumpa ut syra efter ansträngningen.




 Men, jag har faktiskt inte rätt att klaga. För jag har valt det själv.


Hade det inte varit för jobbet hade det gått lättare. Men när jag såg mitt skuldsaldo på csn fick jag panik. Jag vill inte! "kan själv" haha. Fast ibland undrar jag vad fan det är för fel på mig. I torsdags när sista föreläsningen var avklarad skojade S och sa: "ja, nu börjar vår helg.. och din arbetsvecka, Malin!" Jo, så sant. Sa till Sis att enda anledningen till att jag klarar av att jobba är för att det ger mig energi. Och det är sant....Men det är inte däri problemet ligger, utan i vad jag får ge upp för att få tid att jobba. Vännerna träffar jag alltmer sällan... det blir allt lättare att virvla bort i töntiga tankar som inte har något djup, och lätt skulle försvinna om jag hade båda fötterna på jorden.

Var hos Kaaahrinn i torsdags och träffade lite folk. Det var både kul och frustrerande. Frustrerande för att jag inte kände mig pigg nog att nå ut, och  för att jag inte kunde med att ta upp saker jag velat fått sagt. Nu är det försent. Fast väl lika bra det, hade säkert inte haft belägg för tankarna ändå. MEn det var iaf kul att se lite trevliga välbekanta ansikten igen. Även om det slutade upp med att ett helt obekant ansikte fick lyssna på alla tankar, som egentligen var menade för en annan.

Fredagen ägnades i princip enbart åt jobb... hade tänkt plugga, men huvudvärken bankade innanför min panna, och pappas inbjudan till kvällsmat och idol lät mcyket mer lockande.

Lördag, jobb jobb... och plugg när jag kom hem! fast sov som en stock i 3 timmar innan huvudet var på plats för läsning. Jobbet går riktigt bra nu, trots mer intensiva pass, så ger det mer. Kunderna uttalar uppskattning och chefer likaså. Jag berättade att jag var lite trött och kanske inte orkar jobba efter tentan på fredag nästa vecka, ska ju göra högskoleprovet på lördag, så vill gärna vila. Han hade tydligen inte räknat med att jag skulle jobba, men jag tror att jag kommer åka dit ändå, vet hur mycket det är att göra, och vill inte lämna allt till dem då.

Näää, nu måste jag återgå till plugget (och storstädningen som ger mig lite andpauser ibland)

organisk kemi, biologisk mångfald.. och tusen sidor i SAOL, är väl vad jag borde ta itu med nu....
... men mamma ringde ju, jag kanske flyr dit en stund... :)

Miafina, hoppas (vet!) att du kommer få det hur underbart och kul som helst när du är borta! vi ses när du kommer hem igen! :) kram kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0