Ett tacksamt bruuuuuuum

Lilla pärlan sjunger på sista versen. Bara ett år till, det är allt jag begär. Om ens det, fram tills snörisken (TYP APRIL) är noll, då lovar jag att cykla. ajjemän. Men tills dess att det tar slut är jag tacksam varje gång hon startar

"ajjemän", det är fö min nya fras framme vid kassan. Gamlingarna verkar tycka det är roligt knäppt ungdomsspråk, för jag har fått många stora leenden. Always nice to please some1. :)

Så här i jultider, så ska man ju fundera på livet och vilka människor som lever i det. Jag har funderat på det här med tacksamhet. Hur tacksam jag är att ha så trevliga människor omkring mig. Vissa, som jag umgåtts med förr, och som av då oanade anledningar har driftat bort, dem är jag också tacksam för, och ledsen för att de inte kan förgylla en bit av mitt liv. Jag vet ju ändå att det inte spelar någon roll, och hoppas att de som har dem nu visar all den tacksamhet de faktiskt är värda.

Jag är tacksam för min familj. Jag kan itne säga det tillräckligt ofta, det går liksom inte att uttrycka i ord. Varje gång jag ser någon som bogserar en bil, då blir jag tårögd och tänker på min pappa. Tack! för alla gånger du hjälpt mig.

ja, och där fick det ta slut idag, jag blev för tacksam här och det blev suddiga bokstäver på datorn.

ppuss

PS. Jag vill bara också tacka den underbara S som bjöd mig på kaffe idag när mynten inte räckte. Huvudvärken höll på att ha ihjäl mig, men efter den koppen blev regnmolnen istället flyktiga pundermoln på underbart blå himmel. Om ändå solen kunde skina ikapp utanför huvudet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0