Dricka vin en onsdag
eller, tisdag är det väl idag kanske. Det spelar ju ingen roll egentligen. Jo, en gnutta kanske. För på fredag är det tentamensdags igen.
Och för en gångs skull, jag är inte säker på att jag ens kommer klara den. Så här illa har det sällan varit.
Och därför. Andas IN, Andas Utt. Några klunkar vin, och snart somnar jag skönt även om jag inte pluggat sen jag kom hem. För visst räknas de tre timmar jag satt i skolan. Det finns ju en gräns på vad som kan komma in i hjärnan och fastna på en dag.
Vinet jag dricker är leftovers sen i lördags. Det blev ganska mycket över, och INGET, det lovar jag, skall gå till spillo eller hinna bli gammalt. Det är så skönt att åka kollektivt, man kan ju ta sig ett glas både nu och sen.
Over and out.
Kära Blogg
Ja, då sitter jag här igen. När jag borde sitta någon helt annan stans.
Antingen, om den självsika delen av mig fick bestämma, i badkaret. Alltså inte tomt då, utan fyllt med vatten så varmt att man måste kliva i det i etapper. Först då skulle kanske mina muskler kunna slappna av. (då känns de ju inte längre) Trots att jag bara dubbelkört jobb och skola i två dagar så känns det i lederna. Men så stolt jag är när jag kommer hem. OCh buss är rätt okej ändå, trevliga busschaffisar. Fast det kanske inte är menat att man ska prata med dem så mycket. Idag körde hon nästan av vägen.
Tillbaka till ämnet. Om tjattanten i bakhuvudet fick som hon ville, så skulle jag ta plats på en av mina svarta plaststolar i köket och slå upp fysikboken, sätta på grafritaren och plocka upp formelsamlingen. Men, fy ************************
Jag är en vettig männska, det vill jag väl tro ändå. OCh man kan inte alltid göra det man vill, eller det man borde. Vissa gånger måste man bara låta saker hända. Idag, har jag låtit tiden gå. Utan att protestera. Och nu sitter jag här och nickar medans jag skriver, liksom för att övertyga mig själv att den här skiten är sann. För som man säger, utan belägg, kan man säga vad skit som helst.
Men ett bad är ju inte skit, det är ju rent. Och skönt. Och vad jag behöver nu. Klockan är ändå för mycket för att få något vettigt in i hjärnan. Jag har ju ändå tagit ledigt (INTE SJUKSKRIVIT!) från jobbet imorgon för att plugga (en del har det så bra som kan göra det på daglig basis) Jag hinner då.
Men inte i helgen, för då är det födelsedagsdags! :)
Pösspöss
Jag måste bara säga det, jag har så roligt nu. Skolan, trevliga människor, jobbet, underbara, roliga.. Kunderna är vänliga och uppskattande. Familjen är allt jag kunde önska mig. Vaknar upp med ett leende, och somnar skrattande. Jag skämms nästan. :) Kanske det viktigaste inlägget i denna blogg, men ack så kort. Men så är jag inte bra på att prata viktigheter, mcyket bättre på att snacka skit.
apropå det. jag tror jag tar ett bad. OCh sen en rykande kopp te :P SOV GOTTT ALIIHOPA!
Antingen, om den självsika delen av mig fick bestämma, i badkaret. Alltså inte tomt då, utan fyllt med vatten så varmt att man måste kliva i det i etapper. Först då skulle kanske mina muskler kunna slappna av. (då känns de ju inte längre) Trots att jag bara dubbelkört jobb och skola i två dagar så känns det i lederna. Men så stolt jag är när jag kommer hem. OCh buss är rätt okej ändå, trevliga busschaffisar. Fast det kanske inte är menat att man ska prata med dem så mycket. Idag körde hon nästan av vägen.
Tillbaka till ämnet. Om tjattanten i bakhuvudet fick som hon ville, så skulle jag ta plats på en av mina svarta plaststolar i köket och slå upp fysikboken, sätta på grafritaren och plocka upp formelsamlingen. Men, fy ************************
Jag är en vettig männska, det vill jag väl tro ändå. OCh man kan inte alltid göra det man vill, eller det man borde. Vissa gånger måste man bara låta saker hända. Idag, har jag låtit tiden gå. Utan att protestera. Och nu sitter jag här och nickar medans jag skriver, liksom för att övertyga mig själv att den här skiten är sann. För som man säger, utan belägg, kan man säga vad skit som helst.
Men ett bad är ju inte skit, det är ju rent. Och skönt. Och vad jag behöver nu. Klockan är ändå för mycket för att få något vettigt in i hjärnan. Jag har ju ändå tagit ledigt (INTE SJUKSKRIVIT!) från jobbet imorgon för att plugga (en del har det så bra som kan göra det på daglig basis) Jag hinner då.
Men inte i helgen, för då är det födelsedagsdags! :)
Pösspöss
Jag måste bara säga det, jag har så roligt nu. Skolan, trevliga människor, jobbet, underbara, roliga.. Kunderna är vänliga och uppskattande. Familjen är allt jag kunde önska mig. Vaknar upp med ett leende, och somnar skrattande. Jag skämms nästan. :) Kanske det viktigaste inlägget i denna blogg, men ack så kort. Men så är jag inte bra på att prata viktigheter, mcyket bättre på att snacka skit.
apropå det. jag tror jag tar ett bad. OCh sen en rykande kopp te :P SOV GOTTT ALIIHOPA!
Pärlan är död.
Ja, då kom den fruktade dagen. No more frihet, no more flexibilitet.
Idag kom dagen då ännu en individ tvingades konvertera från bilism till kollektivtrafikism
LIlla Pärlan fick alltså sin dödsdom. Hon var tydligen egentligen redan borta, försvånansärt att inte hjulen trillat av. Jag uppskattade julen, det gjorde jag verkligen, men det hjälpte tydligen inte hjulen på bilen, vet inte riktigt varför jag såg något samband där överhuvudtaget egentligen.
Men jag ska inte sätta huvudet i sanden eller korsa armarna på bröstet och ge upp. Nä.
Först var det tal om en ny bil. Men nää, fy, jag kan egentligen ingenting om bilar, och varför låtsas? Och jag gjorde en snabb och oriktig kalkyl och fick ut att bilen utan omkostnader (finns det sådana?) skulle kosta mig 25 kronor om dagen, och med månadskort till bussen skulle det bli 17 kronor om dagen. Pohhhh haha, det är många utekvällar på ett år :) Eller en kamera, eller några goda middagar :) Och om jag nu måste börja gå överallt så lär ju fysiken kanske bli lite bättre också :)
Det kanske inte var så dumt ändå :) pöss
Skräck i källaren.
Källaren.
Ett mörkt utrymme i detta gamla charmiga (hm) hyreshus som jag bor i, som jag sedan inflytt varit lite rädd för. Obehag sprider sig längs ryggraden i samma takt man kliver ner för de kalla trappstegen. Allt känns fixat precis alá mordplats i beckfilm. Man bara anar en ryss som gömmer sig bakom ikoner och skjuter hål i väggen. Eller Gunvald i ett hörn med blå lysande ögon. precis lika läskigt som i de gråa beckfilmerna. Jo, vi har till och med en flimmrande lampa som kastar sken på skitiga väggar. Det anas spår av glansdagar då väggarna varit målade ljusa, men fukt och ålder har slitit hårt. I tvättstugan som ligger förbannat långt in i källaren står en orange tvättmaskin som är tvungen att spännas fast när man pluggar in den. Faschinerande. En maskin som gör att man förstår serietecknare som sätter huggtänder på maskinens avbild och skrämmer skiten ur barn så de för all framtid skall förknippa tvättning med fasa. För att länka till förr skrivet inlägg, kan ju källaren sägas vara en anledning till att jag funderar kring mitt soloboende. Aldrig dit ner själv, nä du. Det har, tycker jag, alltid kännts som om någon står och klämmer i ngt hörn och tittar på mig när jag vågat mig dit. Glor.
Och så var det ju den där känslan. Vi upptäckte honom dagen innan dopparedagen, eller rättare sagt, hans madrass och några få tillhörgheter i hyreshusets låsta (!) förrådsrum. Egentligen spelar det väl ingen roll, alkisen behöver väl bara värma sig lite. Men fimparna vid madrassens kant, försvunna kläder i torkrummet (ja inte strumpor, de försvinner ändå) och faktumet att han troligen har hittat vaktmstarens nyckelknippa (som tydligen blev tappad för flera år sen) och även då har tillgång till samtliga utrymmen i huset, hm, nja, kanske inte känns helt hundra. Men vaktisen kom idag, kanske har han bytt lås eller slängt ut honom. jag har dock inte hunnit se om de hänt något, och jag vägrar gå ner i källaren nu när det är mörkt.
Nu vet jag ju i och för sig att det inte bara är en känsla. Det dunkla mysteriet har klarnat en aning. Väggarna känns lite ljusare. Nu vet jag ju att det faktiskt är någon därnere, men än har jag inte kunnat bestämma mig om ljuset som faller på saken har tagit bort obehaget. Nää. Jag tror fortfarande att jag kommer typ dööööö om jag går ner i den där källaren. Trots att det ligger en aliks och sover i hörnet. Fast, å andra sidan, då finns det ju alltid vittnen.
Love
Ett mörkt utrymme i detta gamla charmiga (hm) hyreshus som jag bor i, som jag sedan inflytt varit lite rädd för. Obehag sprider sig längs ryggraden i samma takt man kliver ner för de kalla trappstegen. Allt känns fixat precis alá mordplats i beckfilm. Man bara anar en ryss som gömmer sig bakom ikoner och skjuter hål i väggen. Eller Gunvald i ett hörn med blå lysande ögon. precis lika läskigt som i de gråa beckfilmerna. Jo, vi har till och med en flimmrande lampa som kastar sken på skitiga väggar. Det anas spår av glansdagar då väggarna varit målade ljusa, men fukt och ålder har slitit hårt. I tvättstugan som ligger förbannat långt in i källaren står en orange tvättmaskin som är tvungen att spännas fast när man pluggar in den. Faschinerande. En maskin som gör att man förstår serietecknare som sätter huggtänder på maskinens avbild och skrämmer skiten ur barn så de för all framtid skall förknippa tvättning med fasa. För att länka till förr skrivet inlägg, kan ju källaren sägas vara en anledning till att jag funderar kring mitt soloboende. Aldrig dit ner själv, nä du. Det har, tycker jag, alltid kännts som om någon står och klämmer i ngt hörn och tittar på mig när jag vågat mig dit. Glor.
Och så var det ju den där känslan. Vi upptäckte honom dagen innan dopparedagen, eller rättare sagt, hans madrass och några få tillhörgheter i hyreshusets låsta (!) förrådsrum. Egentligen spelar det väl ingen roll, alkisen behöver väl bara värma sig lite. Men fimparna vid madrassens kant, försvunna kläder i torkrummet (ja inte strumpor, de försvinner ändå) och faktumet att han troligen har hittat vaktmstarens nyckelknippa (som tydligen blev tappad för flera år sen) och även då har tillgång till samtliga utrymmen i huset, hm, nja, kanske inte känns helt hundra. Men vaktisen kom idag, kanske har han bytt lås eller slängt ut honom. jag har dock inte hunnit se om de hänt något, och jag vägrar gå ner i källaren nu när det är mörkt.
Nu vet jag ju i och för sig att det inte bara är en känsla. Det dunkla mysteriet har klarnat en aning. Väggarna känns lite ljusare. Nu vet jag ju att det faktiskt är någon därnere, men än har jag inte kunnat bestämma mig om ljuset som faller på saken har tagit bort obehaget. Nää. Jag tror fortfarande att jag kommer typ dööööö om jag går ner i den där källaren. Trots att det ligger en aliks och sover i hörnet. Fast, å andra sidan, då finns det ju alltid vittnen.
Love
Att bo ensam
Ibland, då undrar jag varför jag bor själv. Nu efter julhelgen känns det lite extra tomt. Satt och letade lite recpet på tasteline när det ryckte i dörren. Jag med paranoia (tydligen inte) låser ju alltid. Dörryckaren försvann dock häftigt bort när han hörde mig på inssidan. Då funderade jag på varför jag bor själv.
Men sen kom svaret som ett brev på spisen.
Det osade ur ugnen, och min och systerns trerätters på nyår fick en motpol. Då kom jag på varför jag bor själv. Därför att då är det ingen som ser misstagen man lär sig av... bara det fantastiska resultat man väljer att visa :) Inte för att jag gör misstag... inte alls, inte någonsin ... om du råkade få för dig det.
Och det handlar inte om att jag är kass i köket. nehej då. Kycklingen blev god, det lovar jag. Bara det att formen blev svart och gick itu. och ja, den var ugnsfast. Det är allt jag säger. Det luktade lite också. men bara lite. Jag har vädrat ut det mesta nu. Det är ju tur att uppvärmning ingår i hyran. Men no more avslöjanden. Då kan jag lika gärna flytta hem :)
Dietens följdfantasier
Jahapp.
Då var det ett nytt år.
Tänker jag tillbaka på det gamla så kan jag inte vara annat än nöjd. Jag har gjort mina misstag, vissa av dem ångrar jag, men frågan är om jag inte hamnat här tillsut ändå. (nähää) Jag menar då inte tidsmässigt, utan själsligt och känslomässigt. Smidigare kunde det ju gått, men visste man på förhand hur folk skulle bete sig så skulle ju allt vara lätt. För lätt, I'm sure. Tråkigt om inte annat.
Men till nästa år, sig själv kan man ju alltid förändra, men jag skulle önska lite mer avslappning i omgivningen. Mindre drama. Kan man inte bara få uppskatta livet utan att få kängor i röven eller batonger i bakhuvudet. I värsta fall får man ju välja bort energiparasiterna, även om de känns jobbigt. Och snälla lilla bilen, kan du inte leva lite längre in på året.
Just ja, bilen, den ska till doktorn imorgon. I första hand bara för att få reda på dödsdom eller inte. Lilla pärlan. (böööööl) Just nu är den, tragiskt nog, "den" jag träffar oftast, och varje dag.
Jag har stått emot så många frestelser idag. Det blev ju ett litet nyårslöfte. (som jag inte kommer hålla) Men jag vet inte (här kommer lite utrymme för smitning) jag är ju ändå vääääldigt nöjd. Behöver ju inte bli smalare egentligen (mat kan man ju unna sig) utan bara lite starkare (kan ju köra kryddstarkt, eller magstarkt om man vill munhäftas lite) Det går ju att tolka löften bildligt och rent bokstavligt. Faktiskt. Eller som jag läste någonstans. Man kan ju bara lova för vad man vill just nu att jag ska vilja hela året. Men vad jag vill imorgon är ju annorlunda, då är jag ju en ny person, eller om man vill så, samma person i en ny miljö (annan tid räcker ju). Att smita nyårskvällens storslagna planer för årets diet undommes ju ganska lätt. Skulle jag vilja säga. Hela grejen är ju egentligen lite larvig. Jag jobbar ju till och med på bageri. Hur skulle det se ut om jag vägrade äta de egna produkterna. Skamligt! Man ska ju njuta. Så. då var det klart!
over and out
Då var det ett nytt år.
Tänker jag tillbaka på det gamla så kan jag inte vara annat än nöjd. Jag har gjort mina misstag, vissa av dem ångrar jag, men frågan är om jag inte hamnat här tillsut ändå. (nähää) Jag menar då inte tidsmässigt, utan själsligt och känslomässigt. Smidigare kunde det ju gått, men visste man på förhand hur folk skulle bete sig så skulle ju allt vara lätt. För lätt, I'm sure. Tråkigt om inte annat.
Men till nästa år, sig själv kan man ju alltid förändra, men jag skulle önska lite mer avslappning i omgivningen. Mindre drama. Kan man inte bara få uppskatta livet utan att få kängor i röven eller batonger i bakhuvudet. I värsta fall får man ju välja bort energiparasiterna, även om de känns jobbigt. Och snälla lilla bilen, kan du inte leva lite längre in på året.
Just ja, bilen, den ska till doktorn imorgon. I första hand bara för att få reda på dödsdom eller inte. Lilla pärlan. (böööööl) Just nu är den, tragiskt nog, "den" jag träffar oftast, och varje dag.
Jag har stått emot så många frestelser idag. Det blev ju ett litet nyårslöfte. (som jag inte kommer hålla) Men jag vet inte (här kommer lite utrymme för smitning) jag är ju ändå vääääldigt nöjd. Behöver ju inte bli smalare egentligen (mat kan man ju unna sig) utan bara lite starkare (kan ju köra kryddstarkt, eller magstarkt om man vill munhäftas lite) Det går ju att tolka löften bildligt och rent bokstavligt. Faktiskt. Eller som jag läste någonstans. Man kan ju bara lova för vad man vill just nu att jag ska vilja hela året. Men vad jag vill imorgon är ju annorlunda, då är jag ju en ny person, eller om man vill så, samma person i en ny miljö (annan tid räcker ju). Att smita nyårskvällens storslagna planer för årets diet undommes ju ganska lätt. Skulle jag vilja säga. Hela grejen är ju egentligen lite larvig. Jag jobbar ju till och med på bageri. Hur skulle det se ut om jag vägrade äta de egna produkterna. Skamligt! Man ska ju njuta. Så. då var det klart!
over and out
Julfrukt
Idag räcker det med en bild... snart är det juuuuuul :)
Ett tacksamt bruuuuuuum
Lilla pärlan sjunger på sista versen. Bara ett år till, det är allt jag begär. Om ens det, fram tills snörisken (TYP APRIL) är noll, då lovar jag att cykla. ajjemän. Men tills dess att det tar slut är jag tacksam varje gång hon startar
"ajjemän", det är fö min nya fras framme vid kassan. Gamlingarna verkar tycka det är roligt knäppt ungdomsspråk, för jag har fått många stora leenden. Always nice to please some1. :)
Så här i jultider, så ska man ju fundera på livet och vilka människor som lever i det. Jag har funderat på det här med tacksamhet. Hur tacksam jag är att ha så trevliga människor omkring mig. Vissa, som jag umgåtts med förr, och som av då oanade anledningar har driftat bort, dem är jag också tacksam för, och ledsen för att de inte kan förgylla en bit av mitt liv. Jag vet ju ändå att det inte spelar någon roll, och hoppas att de som har dem nu visar all den tacksamhet de faktiskt är värda.
Jag är tacksam för min familj. Jag kan itne säga det tillräckligt ofta, det går liksom inte att uttrycka i ord. Varje gång jag ser någon som bogserar en bil, då blir jag tårögd och tänker på min pappa. Tack! för alla gånger du hjälpt mig.
ja, och där fick det ta slut idag, jag blev för tacksam här och det blev suddiga bokstäver på datorn.
ppuss
PS. Jag vill bara också tacka den underbara S som bjöd mig på kaffe idag när mynten inte räckte. Huvudvärken höll på att ha ihjäl mig, men efter den koppen blev regnmolnen istället flyktiga pundermoln på underbart blå himmel. Om ändå solen kunde skina ikapp utanför huvudet.
"ajjemän", det är fö min nya fras framme vid kassan. Gamlingarna verkar tycka det är roligt knäppt ungdomsspråk, för jag har fått många stora leenden. Always nice to please some1. :)
Så här i jultider, så ska man ju fundera på livet och vilka människor som lever i det. Jag har funderat på det här med tacksamhet. Hur tacksam jag är att ha så trevliga människor omkring mig. Vissa, som jag umgåtts med förr, och som av då oanade anledningar har driftat bort, dem är jag också tacksam för, och ledsen för att de inte kan förgylla en bit av mitt liv. Jag vet ju ändå att det inte spelar någon roll, och hoppas att de som har dem nu visar all den tacksamhet de faktiskt är värda.
Jag är tacksam för min familj. Jag kan itne säga det tillräckligt ofta, det går liksom inte att uttrycka i ord. Varje gång jag ser någon som bogserar en bil, då blir jag tårögd och tänker på min pappa. Tack! för alla gånger du hjälpt mig.
ja, och där fick det ta slut idag, jag blev för tacksam här och det blev suddiga bokstäver på datorn.
ppuss
PS. Jag vill bara också tacka den underbara S som bjöd mig på kaffe idag när mynten inte räckte. Huvudvärken höll på att ha ihjäl mig, men efter den koppen blev regnmolnen istället flyktiga pundermoln på underbart blå himmel. Om ändå solen kunde skina ikapp utanför huvudet.
Puh!
Äntligen helg!
Japp, jag tror jag satte tentan, jag är inte lika säker vad gäller duggan nu i veckan. Men det gör ingenting! Vad gör det om hundra år? haha :) Snart är det juuuuul :)
Det märks på jobbet också. Jul är den bästa tiden att jobba på konditori, Dofterna varje morgon, nyfriterade klenätter och struvor, pepparkakor och lussekatter. Och alla hunks som kommer in i hantverkskläder och handlar till fikat. ååååååhhhh mmmmmm hahaha
Snart ska jag ta mig i kragen och städa lite. Sen ska jag dra mig ifrån lägenheten och lämna den ensam i helgen. Den klarar nog grannarna, för det gör inte jag, bevare mig väl. Det är mycket jobb just nu, och om jag överhuvudtaget ska orka behöver jag min sömn. Imorse var jag så trött att jag nästan åkte till jobbet en timma för tidigt, men jag hejdade mig i dörren. En flyktig sekund tänkte jag åka dit ändå, jag skulle säkert fått betalt, men jag uppskattar min sömn för mycket :)
over and out för idag.
Tenta om bara någon timme... Vad skaaaaa jag ta mig tillllll?
Huuuuuuu...
Snart måste jag promenera till skolan, sätta mig på en obekväm stol och svara på frågor ag hoppas jag kan svaren på.
Nu laddar jag...
Fy faaaaaan va bra det kommer gå! Jag ska skriva bättre än jag någonsin gjort förr! Jag ska slappna av och känna kunskapen inom mig (jo tjena). Om man litar på platon (läste lite om honom istället för att plugga) så föds vi ju med all kunskap. Det är bar å släppa fram den. Och som jag ska sjuda haha :)
Pöss. Jag är inte alls skitnervös.
Det får bara inte hända
åhhh.
kan det inte bara bli jul snart? Jag lovar och svär att värna om den och uppskatta den som aldrig förr. För vid jul är jag ledig. Helt ledig. Ingen skola, inget jobb. Jag vet inte hur jag ska klara mig. Vad ska jag ta mig till?
Nu kör jag på i ett. Om skolan börjar sent, har jag redan jobbat många timmar. Om solan slutar tidigt så har jag många timmar kvar att jobba när de andra går hem. Idag drog jag tidigare ifrån en föreläsning (och drog på mig lite extra hemläsning) för att inte behöva köra för fort nu när det är så halt. Jag insåg häromdagen att jag absolut inte får skada mig nu, tyåp trilla och bryta benet. Fy fan, hela livet skulle ju kollapsa. Så man måste vara försiktig så här i istider. Samma sak gäller med bilen. Den är numer en sportbil (hål på ljuddämparn) och jag börjar få ett smått hypokondriskt beteende vad gäller min bilhälsa. Antingen låter det konstigt (ja, fram till tisdag iaf, då kommer den byta ljuddämpar till ett julklappserasespris på 1300) eller så känns det som om däcken går sönder. Eller så slirar fläktremmen så att bilen inte laddar och batteriet tar slut och hela skiten fallerar.
Det får bara inte hända. Hemska tanke , ta i trä.
Nä, nu måste jag plugga lite mer. KOm hem för bara tre timmar sen, men lyckades trots viss huvudvärk iaf slänga ihop en si så där 20 lunchportioner ( 9 korfstoganöff och 9 thaigryta) medan jag räknade lite fysik. Nu är det bara lite matematik (deriveringsregler vid exponentialekvationer) och biologi (tenta på onsdag OMG) kvar.
Skönt iaf att slippa paj imorgon. Jag har blivit PAJmalin i skolan. Nu är det tröttsamt. Tre månader och paj lunch/middag blir jobbigt. Men bra bantningstips. Orka inte äta gegget tillslut. Och om inte annat, skönt att få slut på skratten i lunchrummet.
Jag måste verkligen vila, det känns inte som om jag är vidare logisk alls längre. Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt här idag. Det var väl bara te å tömma ur lite skit ur hjärnan så att det finns plats för annat där imorrn. (imööööörrrrnnnnnn)
Pussar (härmar en stockholmare)
Jag måste bar säj, att han Björn Gustafsson i Parlamentet, guuuud va bra han är. Han kommer bli stor. (och om inte iaf äldre)
kan det inte bara bli jul snart? Jag lovar och svär att värna om den och uppskatta den som aldrig förr. För vid jul är jag ledig. Helt ledig. Ingen skola, inget jobb. Jag vet inte hur jag ska klara mig. Vad ska jag ta mig till?
Nu kör jag på i ett. Om skolan börjar sent, har jag redan jobbat många timmar. Om solan slutar tidigt så har jag många timmar kvar att jobba när de andra går hem. Idag drog jag tidigare ifrån en föreläsning (och drog på mig lite extra hemläsning) för att inte behöva köra för fort nu när det är så halt. Jag insåg häromdagen att jag absolut inte får skada mig nu, tyåp trilla och bryta benet. Fy fan, hela livet skulle ju kollapsa. Så man måste vara försiktig så här i istider. Samma sak gäller med bilen. Den är numer en sportbil (hål på ljuddämparn) och jag börjar få ett smått hypokondriskt beteende vad gäller min bilhälsa. Antingen låter det konstigt (ja, fram till tisdag iaf, då kommer den byta ljuddämpar till ett julklappserasespris på 1300) eller så känns det som om däcken går sönder. Eller så slirar fläktremmen så att bilen inte laddar och batteriet tar slut och hela skiten fallerar.
Det får bara inte hända. Hemska tanke , ta i trä.
Nä, nu måste jag plugga lite mer. KOm hem för bara tre timmar sen, men lyckades trots viss huvudvärk iaf slänga ihop en si så där 20 lunchportioner ( 9 korfstoganöff och 9 thaigryta) medan jag räknade lite fysik. Nu är det bara lite matematik (deriveringsregler vid exponentialekvationer) och biologi (tenta på onsdag OMG) kvar.
Skönt iaf att slippa paj imorgon. Jag har blivit PAJmalin i skolan. Nu är det tröttsamt. Tre månader och paj lunch/middag blir jobbigt. Men bra bantningstips. Orka inte äta gegget tillslut. Och om inte annat, skönt att få slut på skratten i lunchrummet.
Jag måste verkligen vila, det känns inte som om jag är vidare logisk alls längre. Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt här idag. Det var väl bara te å tömma ur lite skit ur hjärnan så att det finns plats för annat där imorrn. (imööööörrrrnnnnnn)
Pussar (härmar en stockholmare)
Jag måste bar säj, att han Björn Gustafsson i Parlamentet, guuuud va bra han är. Han kommer bli stor. (och om inte iaf äldre)
Grannproblem
Hualigen.
Det är lite obalans i känslolivet just nu. Och inte gör grannarna det bättre. Igår var de olslagbara. Jag kom hem efter ett öppet hus och la mig i soffan, rätt utmattad. Ville bara sova. Och så ringer det på dörren. Grannens kompisar och storebror vill tjöta lite. Titta hur jag har det. Visst, de var bara trevliga, så varför inte.
Men men.
Tydligen hade grannen i väggen fått klagomål och nästan blivit vräkt. Hyresvärden har sagt att det är hans granne som klagat (på vilket plan sas det inget om, så de antog att jag var den skyldige). De satte igång och predika att när folk flyttade till vårt hus, då visste de inte vad de tog sig an. och de som inte är med dem utan klagar, dem går de efter, det skulle jag vara så säker på, fick jag höra.
Jag blev förstås skitförbannad. Nog för att jag tänkt klaga sa jag, och tycker att de festar för mycket och utan hänsyn till andras närvaro, så skulle jag sannerligen inte klaga hos hyresvärden utan att först klagat hos dem (för att ge dem en chans att ändra sig).
Hur som helst. kvällen fortsatte, festen var igång. De klagade och frågade varför jag aldrig ville vara med. :) Så, varför inte bara vara där. Jag tjötade lite, tyckte synd om hans guldfisk, och drog mig undan när de drog ut. Kan konstatera att vi är väldigt olika sorters människor.
Klockan fyra blev jag väckt. De skrek att jag skulle öppna dörren, kastade in köttbullar i brevinkastet och vandaliserade min ringklocka (som jag fått att fungera idag igen, efter viss möda). Försökte lugnt att be dem sluta,men spriten dövade väl deras öron. Hot om polisen fick dem att sluta. Men väggarna är så tunna här, och även om jag försökte blunda med öronen, så fick jag höra både ett och annat om vad jag är för en.
Imorse när jag gick och slängde soporna fick jag dra bort maskeringstejp som de satt ´på min dörr och på min ringklocka. Jag försökte smälla lite extra och muttra väldigt högt.
Nu har de bett om ursäkt (till och med deras mamma kom), och jag fick väcka han som mådde sämst genom att hoppa i hans säng, så nu är det glömt för denna gången.
Men ett är iaf säkert. Jag ska se mig om efter nya grannar. Tyvärr måste det ju bli genom att flytta själv, fast det känns trist att de ska vinna.
Men där ska man inte låta stoltheten bli ett hinder. Ens hem är ju den viktigaste platsen. Hemmet är en helig plats där man ska vara bekväm, avslappnad och kunna göra allt från att ladda sina batterier till att bjuda hem goda vänner utan att behöva skämmas för grannar och oljud.
Det är lite obalans i känslolivet just nu. Och inte gör grannarna det bättre. Igår var de olslagbara. Jag kom hem efter ett öppet hus och la mig i soffan, rätt utmattad. Ville bara sova. Och så ringer det på dörren. Grannens kompisar och storebror vill tjöta lite. Titta hur jag har det. Visst, de var bara trevliga, så varför inte.
Men men.
Tydligen hade grannen i väggen fått klagomål och nästan blivit vräkt. Hyresvärden har sagt att det är hans granne som klagat (på vilket plan sas det inget om, så de antog att jag var den skyldige). De satte igång och predika att när folk flyttade till vårt hus, då visste de inte vad de tog sig an. och de som inte är med dem utan klagar, dem går de efter, det skulle jag vara så säker på, fick jag höra.
Jag blev förstås skitförbannad. Nog för att jag tänkt klaga sa jag, och tycker att de festar för mycket och utan hänsyn till andras närvaro, så skulle jag sannerligen inte klaga hos hyresvärden utan att först klagat hos dem (för att ge dem en chans att ändra sig).
Hur som helst. kvällen fortsatte, festen var igång. De klagade och frågade varför jag aldrig ville vara med. :) Så, varför inte bara vara där. Jag tjötade lite, tyckte synd om hans guldfisk, och drog mig undan när de drog ut. Kan konstatera att vi är väldigt olika sorters människor.
Klockan fyra blev jag väckt. De skrek att jag skulle öppna dörren, kastade in köttbullar i brevinkastet och vandaliserade min ringklocka (som jag fått att fungera idag igen, efter viss möda). Försökte lugnt att be dem sluta,men spriten dövade väl deras öron. Hot om polisen fick dem att sluta. Men väggarna är så tunna här, och även om jag försökte blunda med öronen, så fick jag höra både ett och annat om vad jag är för en.
Imorse när jag gick och slängde soporna fick jag dra bort maskeringstejp som de satt ´på min dörr och på min ringklocka. Jag försökte smälla lite extra och muttra väldigt högt.
Nu har de bett om ursäkt (till och med deras mamma kom), och jag fick väcka han som mådde sämst genom att hoppa i hans säng, så nu är det glömt för denna gången.
Men ett är iaf säkert. Jag ska se mig om efter nya grannar. Tyvärr måste det ju bli genom att flytta själv, fast det känns trist att de ska vinna.
Men där ska man inte låta stoltheten bli ett hinder. Ens hem är ju den viktigaste platsen. Hemmet är en helig plats där man ska vara bekväm, avslappnad och kunna göra allt från att ladda sina batterier till att bjuda hem goda vänner utan att behöva skämmas för grannar och oljud.
Studentskans kostnadsfördelning.
Hua, ja, ibland undrar man.
Ja, för alla ointresserade, så bokför jag alla mina utgifter varje månad. Vissa påstår att det är sjukligt, jag tycker det är ett bra sätt att hålla nere köplusten (ibland)
Ibland är jag dock inte riktigt ärlig i min bokföring (tur att ingen revisor ska titta på den) Jag gömde mina alkoholinköp under posten Hygien och Medicin ett tag.. I fall att min mor skulle snegla på siffrorna någon gång. Men idag när min älsklingsmor kom och pratade vett med mig visade jag alldeles självmant och erkände :) Måste till mitt försvar säga att födelsemiddagar och romantiskta restaurangbesök (med R mestadels hehe) också räknas till "ute" hur som, jag tyckte själv det blev lite mycket av det goda ett tag, och som det är svårt att veta någonting när det gäller att studera sig själv objektivt som ett subjekt (hm) så är det ju det bästa att skriva ner och titta. Minskat har iaf utelivet gjort, av varierande anledningar.
Jaja, nog med blajblaj.. här kommer årets resultat hittils... Skämmes Malin! hähä
Ja, för alla ointresserade, så bokför jag alla mina utgifter varje månad. Vissa påstår att det är sjukligt, jag tycker det är ett bra sätt att hålla nere köplusten (ibland)
Ibland är jag dock inte riktigt ärlig i min bokföring (tur att ingen revisor ska titta på den) Jag gömde mina alkoholinköp under posten Hygien och Medicin ett tag.. I fall att min mor skulle snegla på siffrorna någon gång. Men idag när min älsklingsmor kom och pratade vett med mig visade jag alldeles självmant och erkände :) Måste till mitt försvar säga att födelsemiddagar och romantiskta restaurangbesök (med R mestadels hehe) också räknas till "ute" hur som, jag tyckte själv det blev lite mycket av det goda ett tag, och som det är svårt att veta någonting när det gäller att studera sig själv objektivt som ett subjekt (hm) så är det ju det bästa att skriva ner och titta. Minskat har iaf utelivet gjort, av varierande anledningar.
Jaja, nog med blajblaj.. här kommer årets resultat hittils... Skämmes Malin! hähä
Ibland blir det fel.
Jag ber om ursäkt. Du vet vem du är. Du vet vad jag sa i telefon, och vad jag kände direkt då vid givet tillfälle kan jag inte ändra på. Vad jag känner nu är annorlunda. Jag kunde - och borde - kanske ha ändrat det även här, det var aldrig meningen att du skulle känna dig illa till mods.
Dagens händelser i övrigt bleknade plötsligt. jag blev lite ställd. Sitter i mina träningskläder och väntar på Mor. Det blir ju inget julpyssel, idag var ingen bra dag. På torsdag ska de andra ha det istället. Men då ska jag förstås jobba, så jag vet inte riktigt när det blir. Jag vet inte.
Jag måste fundera nu.
hörs,
M
Dagens händelser i övrigt bleknade plötsligt. jag blev lite ställd. Sitter i mina träningskläder och väntar på Mor. Det blir ju inget julpyssel, idag var ingen bra dag. På torsdag ska de andra ha det istället. Men då ska jag förstås jobba, så jag vet inte riktigt när det blir. Jag vet inte.
Jag måste fundera nu.
hörs,
M
Hääärliga söndag!
Jupp, då var den här igen. Den härliga söndagen. Jag hade så mysigt igår. Och när jag säger att lägenheten nu doftar gul saffran är det inte svårt att gissa sig till vad som gjordes :)
Jag och L åkte och handlade ( i två affärer eftersom vi glömde av huvudingrediensen i den första). Det är mysigt att gå i livsmedelsaffärer tycker jag. Man får så mycket idéer på vad man kan koka ihop. Samma sak när man kikar i kokböcker, timmarna flyger lätt förbi :) Efter inhandling satte vi genast igång, och det vare väl tur, tänka sig att det kan vara så svårt att komma på hur MINA lussekatter ska se ut. Det blev vanliga enkla och några minidubbla, som jag tänkte ta fram vid en framtida glössmyskväll.
Det var så skönt att umgås med L, var så länge sen, tror att vi båda behövde det. Hon är riktigt klok, bra att tjöta med, bara det att hon måste inse det också. Vi kom på igår att vi ska samlas och laga lunchportioner tillsammans. Laga mat är superkul och mysigt, men ännu mysigare när man är fler. Att hon är vegetarian är ju ockås bra, då får jag lite nytt i min meny, och kanske kan hitta nya saker som hon inte tänkt på.
Men, den underbara söndagen då, vad ska den ägnas åt? Ja, det första är kanske inte så svårt att räka ut. STUDIER. Ah, jag har skjutit upp allt sen fredagen tills idag, måste även plugga in det som jag ska göra imorgon, för på måndag vankas julpyssel med familj och vänner. Ska jobba på morgonen innan skolan så att jag får lkvällsluckan öppen för pyssel. Städade mitt skafferi innan och hittade alla kvitton jag sparat från tre månade bakåt, så lite budgetering och ekonomiplanering lär det allt bli (det var en stooooooor hög... attan!) Och kanske, Kaaaaanske ska jag dra runt min nya blänkande svarta dammsugare i lägenheten. Måste ju använda den ofta nu så pris per användningstillfälle blir så lågt som möjligt ;)
Helgens event har annars fått mig att tänka efter. Måste vara mer noga med sömnen, vad jag äter, och se till att jag vilar ut. Annars komme mitt upplägg med skola/jobb inte funka. Är nu ganska övertygad om att min "allergi" är stressutlöst. Jag vet att jag innan fått starkare reaktioner när jag är sjuk, trött, har PMS eller inte sovit tillräckligt. Jag vet att jag inte kan äta Ipren eller ngn annan huvudvärkstablett, vilket borde få mig att inse att jag ska undvika att få huvudvärk. JAg vet att vin och alkohol överhuvudtaget får mig att må sämre. Visst, ibland kanske det bara handlar om utslag på händerna eller benen, men jag är hellre utan.
Lite lessen blir man då allt. Häromdagen när jag köpt hem lite glögg insåg jag att det inte var något jag vågade pröva på. Nu när inga röda viner funkar längre, är det nog smart att inte dricka rödvinsglögg heller.
Fast imogorn, då blir det vitvinsglögg istället :) hehe. Och jag har hört att min gullemamma har gjort egen glögg till jul, som inte är vinbaserad (om nu inte vitvinet skulle funka). Ohhhh, jag har en sån bra mamma :) Jag har alltid hållit med när andra sagt att de inte vill bli som sina föräldrar. Men nää, inte längre. Jag känner mig tacksam varje dag för mina föräldrar. Sån vill jag också bli.
PÖss
Jag och L åkte och handlade ( i två affärer eftersom vi glömde av huvudingrediensen i den första). Det är mysigt att gå i livsmedelsaffärer tycker jag. Man får så mycket idéer på vad man kan koka ihop. Samma sak när man kikar i kokböcker, timmarna flyger lätt förbi :) Efter inhandling satte vi genast igång, och det vare väl tur, tänka sig att det kan vara så svårt att komma på hur MINA lussekatter ska se ut. Det blev vanliga enkla och några minidubbla, som jag tänkte ta fram vid en framtida glössmyskväll.
Det var så skönt att umgås med L, var så länge sen, tror att vi båda behövde det. Hon är riktigt klok, bra att tjöta med, bara det att hon måste inse det också. Vi kom på igår att vi ska samlas och laga lunchportioner tillsammans. Laga mat är superkul och mysigt, men ännu mysigare när man är fler. Att hon är vegetarian är ju ockås bra, då får jag lite nytt i min meny, och kanske kan hitta nya saker som hon inte tänkt på.
Men, den underbara söndagen då, vad ska den ägnas åt? Ja, det första är kanske inte så svårt att räka ut. STUDIER. Ah, jag har skjutit upp allt sen fredagen tills idag, måste även plugga in det som jag ska göra imorgon, för på måndag vankas julpyssel med familj och vänner. Ska jobba på morgonen innan skolan så att jag får lkvällsluckan öppen för pyssel. Städade mitt skafferi innan och hittade alla kvitton jag sparat från tre månade bakåt, så lite budgetering och ekonomiplanering lär det allt bli (det var en stooooooor hög... attan!) Och kanske, Kaaaaanske ska jag dra runt min nya blänkande svarta dammsugare i lägenheten. Måste ju använda den ofta nu så pris per användningstillfälle blir så lågt som möjligt ;)
Helgens event har annars fått mig att tänka efter. Måste vara mer noga med sömnen, vad jag äter, och se till att jag vilar ut. Annars komme mitt upplägg med skola/jobb inte funka. Är nu ganska övertygad om att min "allergi" är stressutlöst. Jag vet att jag innan fått starkare reaktioner när jag är sjuk, trött, har PMS eller inte sovit tillräckligt. Jag vet att jag inte kan äta Ipren eller ngn annan huvudvärkstablett, vilket borde få mig att inse att jag ska undvika att få huvudvärk. JAg vet att vin och alkohol överhuvudtaget får mig att må sämre. Visst, ibland kanske det bara handlar om utslag på händerna eller benen, men jag är hellre utan.
Lite lessen blir man då allt. Häromdagen när jag köpt hem lite glögg insåg jag att det inte var något jag vågade pröva på. Nu när inga röda viner funkar längre, är det nog smart att inte dricka rödvinsglögg heller.
Fast imogorn, då blir det vitvinsglögg istället :) hehe. Och jag har hört att min gullemamma har gjort egen glögg till jul, som inte är vinbaserad (om nu inte vitvinet skulle funka). Ohhhh, jag har en sån bra mamma :) Jag har alltid hållit med när andra sagt att de inte vill bli som sina föräldrar. Men nää, inte längre. Jag känner mig tacksam varje dag för mina föräldrar. Sån vill jag också bli.
PÖss
oanade Effekter av att lyxa till det.
Igår efter jobbet, tyckte jag att jag var värd något extra.
Sitter nu med världens allergireaktion, svullen i ansiktet och kliande utslag. HEL*** ja, fortsättningen anas. Jo, och jag ska jobba om en halvtimme. jag ger det 10 minuter innan jag ringer och ber om uppskov för starttid för kommande arbetspass.
jag är så trött på det här.
Och jag vet inte vad det beror på. Så det finns ju inte ngt att göra åt det. utesluta en maträtt i taget, eller kanske var det den där iprenen jag tog när huvudet bankade så igår natt. Vad det än var, jag vill inte göra det (vad "det" nu är) igen.
jag är så trött på det här.
varför kan jag inte bara bli frisk?
Sitter nu med världens allergireaktion, svullen i ansiktet och kliande utslag. HEL*** ja, fortsättningen anas. Jo, och jag ska jobba om en halvtimme. jag ger det 10 minuter innan jag ringer och ber om uppskov för starttid för kommande arbetspass.
jag är så trött på det här.
Och jag vet inte vad det beror på. Så det finns ju inte ngt att göra åt det. utesluta en maträtt i taget, eller kanske var det den där iprenen jag tog när huvudet bankade så igår natt. Vad det än var, jag vill inte göra det (vad "det" nu är) igen.
jag är så trött på det här.
varför kan jag inte bara bli frisk?
Rekordlång.
när det gällde jobbdagen alltså. Jag önskar det vore varit något mer intressant, sexigt, spännande, annorlunda.
Men nä, det var planerat en lång jobbdag, och den enda förändringen (något hände iaf) var att den blev ännu längre.
Slutnotan blev tiotimmarochenkvart. Puh. Jag tackar gud att mina grannar är lugna idag (än så länge kanske jag ska säga, ta i trä, man ska inte ta ut något i förskott). Trots allt, att allt är körigt och jag saknar att umgås med mina vänner lite oftare.... jag är ändå verkligen så lycklig. Har ingen anledning, eller alla, beroende på hur man ser det. Jag har nämligen ingenting att klaga på. Allt som är jobbigt (mkt jobb, mkt skola) har jag makt att styra över själv. Det är nog få förunnade i denna värld, och jag är tacksam att jag tillhör dem med så många möjligheter.
Men lilla kroppen har börjat säga ifrån lite. JAg må vara lycklig, men måste sakta ner lite om humöret skall hålla i sig. Så. Nu ska jag, relativit tidigt, tända ett ljus, snappla av och gå och sooooooova.
pösspöss
Men nä, det var planerat en lång jobbdag, och den enda förändringen (något hände iaf) var att den blev ännu längre.
Slutnotan blev tiotimmarochenkvart. Puh. Jag tackar gud att mina grannar är lugna idag (än så länge kanske jag ska säga, ta i trä, man ska inte ta ut något i förskott). Trots allt, att allt är körigt och jag saknar att umgås med mina vänner lite oftare.... jag är ändå verkligen så lycklig. Har ingen anledning, eller alla, beroende på hur man ser det. Jag har nämligen ingenting att klaga på. Allt som är jobbigt (mkt jobb, mkt skola) har jag makt att styra över själv. Det är nog få förunnade i denna värld, och jag är tacksam att jag tillhör dem med så många möjligheter.
Men lilla kroppen har börjat säga ifrån lite. JAg må vara lycklig, men måste sakta ner lite om humöret skall hålla i sig. Så. Nu ska jag, relativit tidigt, tända ett ljus, snappla av och gå och sooooooova.
pösspöss
Jag försökte med mental träning...
men jag måste nog träna på det också, för tennisen gick inte så bra som jag tänkt ut att det skulle göra.
Men jag är optimist och har varit det efter varje träning nu i flera år! Nästa vecka så... då.. då ska de få se! haha
Men andra saker som jag måste fixa till för en bra prestation är nog:
att sova ut så jag kan se bollarna och komma ihåg ställningen
att äta ordentligt under dagen så att det inte snurrar så mkt (svårt att slå på två bollar)
att sluta glo på tränarens rumpa.
So, that's it!
Det ska väl inte vara så svåååååååårt, huh?
Risken med att eliminera alla undanflykter och ursäkter är ju att jag inte blir bättre ändå.... och dålig vill jag väl inte vara (utan brasklapp)
pöss
Men jag är optimist och har varit det efter varje träning nu i flera år! Nästa vecka så... då.. då ska de få se! haha
Men andra saker som jag måste fixa till för en bra prestation är nog:
att sova ut så jag kan se bollarna och komma ihåg ställningen
att äta ordentligt under dagen så att det inte snurrar så mkt (svårt att slå på två bollar)
att sluta glo på tränarens rumpa.
So, that's it!
Det ska väl inte vara så svåååååååårt, huh?
Risken med att eliminera alla undanflykter och ursäkter är ju att jag inte blir bättre ändå.... och dålig vill jag väl inte vara (utan brasklapp)
pöss
Personlig utveckling.
Satt på en föreäsning idag, personlig utveckling med den mycket entusiasmerande Tomas Enhager var vad som stod på schemat. Hela föreläsningen var som en enda aha-upplevelse. Intressanta verktyg för den egna utvecklingen levererades varvat med mycket underhållande exempel och småhistorier. Jag ser verkligen fram emot nästa föreläsning. Det är ju förstås, kan man tycka, kunskap som enbart gangar den egna utvecklingen och inte kan användas i "nyttiga" sammanhang. Men absolut inte. Jag tror verkligen på vad han sa; tror man mer på sig själv, kan man lyckas bättre och få ut mer av sin potential. Man blir kanske inte bäst, men definitivt bättre! Och det är något värdefullt! Det är verkligen en kunskap som kan tillämpas i många olika situationer livet igenom. Hur som helst, det var länge sen jag var så inspirerad som efter idag! Finns det någonsin en möjlighet för dig att gå på en föreläsning med ovan nämnda, så rekommenderas det verkligen!
Efter föreläsningen promenerade jag hem i halka, när Mor ringde och påminde mig om en kvällens aktivitet som jag glömt bort, (den hamnade underst i min mentala hög med att-göra-saker) - vi skulle ju binda julkransar! Men då var det inte bara vi två, utan vi drog iväg till ett församlingshem en bit utanför stan och anslöt oss till en 60-årig husmorsförening. Ojoj, vilka orginal. Tanter som förtjänar namnet! Sån ska jag bli! :) Jag var ju yngst, men med så många sociala objekt att studera så var det få stunder utan skratt och förundran. Det är kul att komma ut ur min vanliga sfär och se hur andra gör. Det låter kanske dumt, men att få ett nytt perspektiv, en ny miljö, eller bara möta nya människor kan få en att inse saker om sig själv. Än mer personlig utveckling alltså.
Nu är huvudet fullt av nya ideér och tankar. Jag ska sova på saken, ofta ger ju en natts sömn lite distans till galna ideér. MEn känns det lika bra imorgon, så kanske det är något jag formulerar till meningar och printar ner här... men som sagt, det är kväll och jag har bara ätit rulltårta och druckit kaffe efter lunch, så just nu låter det mesta HEEEEELT otroligt.
over and out.
Efter föreläsningen promenerade jag hem i halka, när Mor ringde och påminde mig om en kvällens aktivitet som jag glömt bort, (den hamnade underst i min mentala hög med att-göra-saker) - vi skulle ju binda julkransar! Men då var det inte bara vi två, utan vi drog iväg till ett församlingshem en bit utanför stan och anslöt oss till en 60-årig husmorsförening. Ojoj, vilka orginal. Tanter som förtjänar namnet! Sån ska jag bli! :) Jag var ju yngst, men med så många sociala objekt att studera så var det få stunder utan skratt och förundran. Det är kul att komma ut ur min vanliga sfär och se hur andra gör. Det låter kanske dumt, men att få ett nytt perspektiv, en ny miljö, eller bara möta nya människor kan få en att inse saker om sig själv. Än mer personlig utveckling alltså.
Nu är huvudet fullt av nya ideér och tankar. Jag ska sova på saken, ofta ger ju en natts sömn lite distans till galna ideér. MEn känns det lika bra imorgon, så kanske det är något jag formulerar till meningar och printar ner här... men som sagt, det är kväll och jag har bara ätit rulltårta och druckit kaffe efter lunch, så just nu låter det mesta HEEEEELT otroligt.
over and out.
Studsmatta
Jag erbjöd en nyfunnen vän att bo på min soffa, om hon inte hittar en ny lägenhet till jul.
Hon trodde mig väl inte först, men jag upprepade mig och sa att jag menade vad jag sa. Allt går att lösa, och jag vill hellre att hon bor hos mig än på vandrarhem, långt från hemort och trygghet. Jag kunde ju vara hennes studsmatta. Hon behöver kanske inte hoppa, men om hon gör det, så vet hon att mattan finns där. Så tänkte jag. Det går att lösa.
Jag vet inte hur jag trodde att min omgivning skulle reagera. Men de flesta har haft en spontant negativ första reaktion. Jag har fått försvara mig. Jag började ångra mig. Vad har jag sagt? Vad har jag lovat? (som jag SKA HÅLLA, man håller vad man lovar) Vi är ju inte ens lika, har redan stött på kulturskillnader.
Men så satt vi och kollade på idol tillsammans. Och två egentliga främlingar såg på varann, och när hon sa att jag tagit bort hennes ångest bara genom att yttra de där orden, då försvann all tveksamhet. Det lilla tveksamhet och obehag jag kanske skulle känna vid eventuell inflytt är inget mot vadjag tror jag skulle känna om jag var i hennes position. Det som kanske för mig egentligen bara handlar om ytterst lite och temporär bekvämlighetsminskning är för henne något enormt, och som vid klimax kanske är skillnad mellan ångest och inte ångest. Stanna eller ge upp?
Jag är gärna studsmatta. Även om det ibland innebär att någon hoppar på en. För det är mycket lättare att balansera på en tråd om man vet att det inte är farligt att falla ner.
Hon trodde mig väl inte först, men jag upprepade mig och sa att jag menade vad jag sa. Allt går att lösa, och jag vill hellre att hon bor hos mig än på vandrarhem, långt från hemort och trygghet. Jag kunde ju vara hennes studsmatta. Hon behöver kanske inte hoppa, men om hon gör det, så vet hon att mattan finns där. Så tänkte jag. Det går att lösa.
Jag vet inte hur jag trodde att min omgivning skulle reagera. Men de flesta har haft en spontant negativ första reaktion. Jag har fått försvara mig. Jag började ångra mig. Vad har jag sagt? Vad har jag lovat? (som jag SKA HÅLLA, man håller vad man lovar) Vi är ju inte ens lika, har redan stött på kulturskillnader.
Men så satt vi och kollade på idol tillsammans. Och två egentliga främlingar såg på varann, och när hon sa att jag tagit bort hennes ångest bara genom att yttra de där orden, då försvann all tveksamhet. Det lilla tveksamhet och obehag jag kanske skulle känna vid eventuell inflytt är inget mot vadjag tror jag skulle känna om jag var i hennes position. Det som kanske för mig egentligen bara handlar om ytterst lite och temporär bekvämlighetsminskning är för henne något enormt, och som vid klimax kanske är skillnad mellan ångest och inte ångest. Stanna eller ge upp?
Jag är gärna studsmatta. Även om det ibland innebär att någon hoppar på en. För det är mycket lättare att balansera på en tråd om man vet att det inte är farligt att falla ner.
