Det har löst sig med csn, men inte med pengarna
För att inte gå över fribeloppet hos CSN så har jag nu sagt att jag ska tjäna 70 000, för att ha marginal, under våren. Inte en chans att jag kommer upp i denna summa, men jag måste förmodligen börja jobba mer, var nu de timmarna ska komma ifran. JAg ska iaf börja med att sälja av mina möbler. Först i tur står mitt mörka träbord. En kille ska komma halv tolv ikväll och hämta det. Fjantig tid, men det var enda tiden jag kunde och han också. Sickna liv vi lever! ;)
Dansen ikväll då... aahum, ja, jag var väl inte lika osmidig som förra gången, kändes lite roligare. Men, det är så svårt att förklara.... det bästa sättet att likna det på är..... alltså, när de bra dansarna i gruppen står still, ja, de ser så välbalanserat ut, så avslappnat men ändå kontrollerat. Som om de står och gungar i sina höfter. Jag står och ser ut och känner mig mest som en pinne. Jag har slutat titta på mig själv i spegeln, och börjat ta ut svängarna lite mer. Det hjälper, jag ser bättre ut, har jag märkt, om jag inte tittar och bedömmer mig själv i spegeln. Fast, ibland, då måste man ju snegla lite. OCh ja, jag ser mest ut som en stam tycker jag, som viftar lite med grenarna, och vickar på tårna. Men träd är ju också fina, och är man inte bra, så, ja, man behöver ju inte bli bra, men ialla fall bättre! Och det är ju så kul! :)
Vink vink med min lilla kvist!
2,0 på Högskoleprovet
Men nej, här ska inte ges upp...!
:)
Hade en riktigt trevlig helg, i goda vänners lag, både nya och gamla. Det var ju dock längesedan jag hade en sådan tung betongkeps på mig som i söndags. Nu har det mesta släppt, bara lite släpande huvudvärk kvar nu. :) Man mår som man förtjänar...
Dagen har varit ett enda race. Matematik på morgonen, och därefter lite tjöt med en tanta på antagningen. Hon började dilla om en massa nya antagningsregeler som börjar gälla 2010. Vi spenderade eftermiddagen att tolka lagar och sammanfattningsvis, jag sätter min tilltro till högskoleprovet.
ANyhow, enough med detta ältande och tjöt. I need upbeat! Och imorgon, då blir det d igen! Dans för andra veckan, och jag förmodar att torsdagen blir lika öm som förra veckan :) MEn då har jag ju en anledning att inte vinna på tennisen sen :P
Jaja, onödigt vetande.
Tittar just nu på min absoluta favvoserie (efter heroes förstås) Brothers And Sisters. Lipar till varje program! :)
Åh, nu var det dags igen!
Nu är det kört med pengarna.
Jag vet att jag mest skriver om jobbiga saker, eller när jag har ångest. Men det är ju då jag behöver det som mest. Så här kommer det igen.
Skitskitskit.
Idag är en dag då jag bara vill krypa in under täcket, och vakna när allt löst sig.
Jag satt igår och räknade så att jag inte skulle ha tjänat för mycket förra året, 57921 är väl maxgränsen CSN har satt från 1 juli till 31 december. Och det såg riktigt bra ut. Tills jag kom på att jag glömt räkna med semesterersättningen som jag bad att få i juli och inte i juni. *****%&*¤. skit.
Nu blev det visst 20 000 för mycket i inkomst. OCh jag har ju sannerligen inte anmält förändringen en vecka efter det skett, snarare en dag efter jag insett att det skett. Men spela roll. Jag kommer få betala tillbaka av mitt bidrag, det är klart. Med all rätta, eftersom reglerna är sådana. Men jag önskar bara jag kunde ja, insett detta lite tidigare.
Skit.
Men något bra idag var ju när jag blev utbjuden på dejt. Eller ja, skulle blivit, om jag varit 25 år äldre. Ja, så är det ibland.
Åhhh, jag vill bara sova och glömma allt.
pösssss
Dricka vin en onsdag
eller, tisdag är det väl idag kanske. Det spelar ju ingen roll egentligen. Jo, en gnutta kanske. För på fredag är det tentamensdags igen.
Och för en gångs skull, jag är inte säker på att jag ens kommer klara den. Så här illa har det sällan varit.
Och därför. Andas IN, Andas Utt. Några klunkar vin, och snart somnar jag skönt även om jag inte pluggat sen jag kom hem. För visst räknas de tre timmar jag satt i skolan. Det finns ju en gräns på vad som kan komma in i hjärnan och fastna på en dag.
Vinet jag dricker är leftovers sen i lördags. Det blev ganska mycket över, och INGET, det lovar jag, skall gå till spillo eller hinna bli gammalt. Det är så skönt att åka kollektivt, man kan ju ta sig ett glas både nu och sen.
Over and out.
Kära Blogg
Antingen, om den självsika delen av mig fick bestämma, i badkaret. Alltså inte tomt då, utan fyllt med vatten så varmt att man måste kliva i det i etapper. Först då skulle kanske mina muskler kunna slappna av. (då känns de ju inte längre) Trots att jag bara dubbelkört jobb och skola i två dagar så känns det i lederna. Men så stolt jag är när jag kommer hem. OCh buss är rätt okej ändå, trevliga busschaffisar. Fast det kanske inte är menat att man ska prata med dem så mycket. Idag körde hon nästan av vägen.
Tillbaka till ämnet. Om tjattanten i bakhuvudet fick som hon ville, så skulle jag ta plats på en av mina svarta plaststolar i köket och slå upp fysikboken, sätta på grafritaren och plocka upp formelsamlingen. Men, fy ************************
Jag är en vettig männska, det vill jag väl tro ändå. OCh man kan inte alltid göra det man vill, eller det man borde. Vissa gånger måste man bara låta saker hända. Idag, har jag låtit tiden gå. Utan att protestera. Och nu sitter jag här och nickar medans jag skriver, liksom för att övertyga mig själv att den här skiten är sann. För som man säger, utan belägg, kan man säga vad skit som helst.
Men ett bad är ju inte skit, det är ju rent. Och skönt. Och vad jag behöver nu. Klockan är ändå för mycket för att få något vettigt in i hjärnan. Jag har ju ändå tagit ledigt (INTE SJUKSKRIVIT!) från jobbet imorgon för att plugga (en del har det så bra som kan göra det på daglig basis) Jag hinner då.
Men inte i helgen, för då är det födelsedagsdags! :)
Pösspöss
Jag måste bara säga det, jag har så roligt nu. Skolan, trevliga människor, jobbet, underbara, roliga.. Kunderna är vänliga och uppskattande. Familjen är allt jag kunde önska mig. Vaknar upp med ett leende, och somnar skrattande. Jag skämms nästan. :) Kanske det viktigaste inlägget i denna blogg, men ack så kort. Men så är jag inte bra på att prata viktigheter, mcyket bättre på att snacka skit.
apropå det. jag tror jag tar ett bad. OCh sen en rykande kopp te :P SOV GOTTT ALIIHOPA!
Pärlan är död.
Ja, då kom den fruktade dagen. No more frihet, no more flexibilitet.
Idag kom dagen då ännu en individ tvingades konvertera från bilism till kollektivtrafikism
LIlla Pärlan fick alltså sin dödsdom. Hon var tydligen egentligen redan borta, försvånansärt att inte hjulen trillat av. Jag uppskattade julen, det gjorde jag verkligen, men det hjälpte tydligen inte hjulen på bilen, vet inte riktigt varför jag såg något samband där överhuvudtaget egentligen.
Men jag ska inte sätta huvudet i sanden eller korsa armarna på bröstet och ge upp. Nä.
Först var det tal om en ny bil. Men nää, fy, jag kan egentligen ingenting om bilar, och varför låtsas? Och jag gjorde en snabb och oriktig kalkyl och fick ut att bilen utan omkostnader (finns det sådana?) skulle kosta mig 25 kronor om dagen, och med månadskort till bussen skulle det bli 17 kronor om dagen. Pohhhh haha, det är många utekvällar på ett år :) Eller en kamera, eller några goda middagar :) Och om jag nu måste börja gå överallt så lär ju fysiken kanske bli lite bättre också :)
Det kanske inte var så dumt ändå :) pöss
Skräck i källaren.
Ett mörkt utrymme i detta gamla charmiga (hm) hyreshus som jag bor i, som jag sedan inflytt varit lite rädd för. Obehag sprider sig längs ryggraden i samma takt man kliver ner för de kalla trappstegen. Allt känns fixat precis alá mordplats i beckfilm. Man bara anar en ryss som gömmer sig bakom ikoner och skjuter hål i väggen. Eller Gunvald i ett hörn med blå lysande ögon. precis lika läskigt som i de gråa beckfilmerna. Jo, vi har till och med en flimmrande lampa som kastar sken på skitiga väggar. Det anas spår av glansdagar då väggarna varit målade ljusa, men fukt och ålder har slitit hårt. I tvättstugan som ligger förbannat långt in i källaren står en orange tvättmaskin som är tvungen att spännas fast när man pluggar in den. Faschinerande. En maskin som gör att man förstår serietecknare som sätter huggtänder på maskinens avbild och skrämmer skiten ur barn så de för all framtid skall förknippa tvättning med fasa. För att länka till förr skrivet inlägg, kan ju källaren sägas vara en anledning till att jag funderar kring mitt soloboende. Aldrig dit ner själv, nä du. Det har, tycker jag, alltid kännts som om någon står och klämmer i ngt hörn och tittar på mig när jag vågat mig dit. Glor.
Och så var det ju den där känslan. Vi upptäckte honom dagen innan dopparedagen, eller rättare sagt, hans madrass och några få tillhörgheter i hyreshusets låsta (!) förrådsrum. Egentligen spelar det väl ingen roll, alkisen behöver väl bara värma sig lite. Men fimparna vid madrassens kant, försvunna kläder i torkrummet (ja inte strumpor, de försvinner ändå) och faktumet att han troligen har hittat vaktmstarens nyckelknippa (som tydligen blev tappad för flera år sen) och även då har tillgång till samtliga utrymmen i huset, hm, nja, kanske inte känns helt hundra. Men vaktisen kom idag, kanske har han bytt lås eller slängt ut honom. jag har dock inte hunnit se om de hänt något, och jag vägrar gå ner i källaren nu när det är mörkt.
Nu vet jag ju i och för sig att det inte bara är en känsla. Det dunkla mysteriet har klarnat en aning. Väggarna känns lite ljusare. Nu vet jag ju att det faktiskt är någon därnere, men än har jag inte kunnat bestämma mig om ljuset som faller på saken har tagit bort obehaget. Nää. Jag tror fortfarande att jag kommer typ dööööö om jag går ner i den där källaren. Trots att det ligger en aliks och sover i hörnet. Fast, å andra sidan, då finns det ju alltid vittnen.
Love
Att bo ensam
Ibland, då undrar jag varför jag bor själv. Nu efter julhelgen känns det lite extra tomt. Satt och letade lite recpet på tasteline när det ryckte i dörren. Jag med paranoia (tydligen inte) låser ju alltid. Dörryckaren försvann dock häftigt bort när han hörde mig på inssidan. Då funderade jag på varför jag bor själv.
Men sen kom svaret som ett brev på spisen.
Det osade ur ugnen, och min och systerns trerätters på nyår fick en motpol. Då kom jag på varför jag bor själv. Därför att då är det ingen som ser misstagen man lär sig av... bara det fantastiska resultat man väljer att visa :) Inte för att jag gör misstag... inte alls, inte någonsin ... om du råkade få för dig det.
Och det handlar inte om att jag är kass i köket. nehej då. Kycklingen blev god, det lovar jag. Bara det att formen blev svart och gick itu. och ja, den var ugnsfast. Det är allt jag säger. Det luktade lite också. men bara lite. Jag har vädrat ut det mesta nu. Det är ju tur att uppvärmning ingår i hyran. Men no more avslöjanden. Då kan jag lika gärna flytta hem :)
Dietens följdfantasier
Då var det ett nytt år.
Tänker jag tillbaka på det gamla så kan jag inte vara annat än nöjd. Jag har gjort mina misstag, vissa av dem ångrar jag, men frågan är om jag inte hamnat här tillsut ändå. (nähää) Jag menar då inte tidsmässigt, utan själsligt och känslomässigt. Smidigare kunde det ju gått, men visste man på förhand hur folk skulle bete sig så skulle ju allt vara lätt. För lätt, I'm sure. Tråkigt om inte annat.
Men till nästa år, sig själv kan man ju alltid förändra, men jag skulle önska lite mer avslappning i omgivningen. Mindre drama. Kan man inte bara få uppskatta livet utan att få kängor i röven eller batonger i bakhuvudet. I värsta fall får man ju välja bort energiparasiterna, även om de känns jobbigt. Och snälla lilla bilen, kan du inte leva lite längre in på året.
Just ja, bilen, den ska till doktorn imorgon. I första hand bara för att få reda på dödsdom eller inte. Lilla pärlan. (böööööl) Just nu är den, tragiskt nog, "den" jag träffar oftast, och varje dag.
Jag har stått emot så många frestelser idag. Det blev ju ett litet nyårslöfte. (som jag inte kommer hålla) Men jag vet inte (här kommer lite utrymme för smitning) jag är ju ändå vääääldigt nöjd. Behöver ju inte bli smalare egentligen (mat kan man ju unna sig) utan bara lite starkare (kan ju köra kryddstarkt, eller magstarkt om man vill munhäftas lite) Det går ju att tolka löften bildligt och rent bokstavligt. Faktiskt. Eller som jag läste någonstans. Man kan ju bara lova för vad man vill just nu att jag ska vilja hela året. Men vad jag vill imorgon är ju annorlunda, då är jag ju en ny person, eller om man vill så, samma person i en ny miljö (annan tid räcker ju). Att smita nyårskvällens storslagna planer för årets diet undommes ju ganska lätt. Skulle jag vilja säga. Hela grejen är ju egentligen lite larvig. Jag jobbar ju till och med på bageri. Hur skulle det se ut om jag vägrade äta de egna produkterna. Skamligt! Man ska ju njuta. Så. då var det klart!
over and out
