Det har löst sig med csn, men inte med pengarna
Ja, jag fick ju inte återkrav iaf, det skulle väl gått det med, bara å låna och pröjsa av. Men istället då, så kommer de minska utbetalningarna på studiebidraget hela våren. någon hundralapp får jag, men annars ska jag leva på min lön från deltidstjänsten på bageriet. Jag vänder redan på slantarna ju! (utom när jag druckit alkohol förstås) Det stundar en stor utmaning. Eventuellt en mycket enfärgad sådan.
För att inte gå över fribeloppet hos CSN så har jag nu sagt att jag ska tjäna 70 000, för att ha marginal, under våren. Inte en chans att jag kommer upp i denna summa, men jag måste förmodligen börja jobba mer, var nu de timmarna ska komma ifran. JAg ska iaf börja med att sälja av mina möbler. Först i tur står mitt mörka träbord. En kille ska komma halv tolv ikväll och hämta det. Fjantig tid, men det var enda tiden jag kunde och han också. Sickna liv vi lever! ;)
Dansen ikväll då... aahum, ja, jag var väl inte lika osmidig som förra gången, kändes lite roligare. Men, det är så svårt att förklara.... det bästa sättet att likna det på är..... alltså, när de bra dansarna i gruppen står still, ja, de ser så välbalanserat ut, så avslappnat men ändå kontrollerat. Som om de står och gungar i sina höfter. Jag står och ser ut och känner mig mest som en pinne. Jag har slutat titta på mig själv i spegeln, och börjat ta ut svängarna lite mer. Det hjälper, jag ser bättre ut, har jag märkt, om jag inte tittar och bedömmer mig själv i spegeln. Fast, ibland, då måste man ju snegla lite. OCh ja, jag ser mest ut som en stam tycker jag, som viftar lite med grenarna, och vickar på tårna. Men träd är ju också fina, och är man inte bra, så, ja, man behöver ju inte bli bra, men ialla fall bättre! Och det är ju så kul! :)
Vink vink med min lilla kvist!
För att inte gå över fribeloppet hos CSN så har jag nu sagt att jag ska tjäna 70 000, för att ha marginal, under våren. Inte en chans att jag kommer upp i denna summa, men jag måste förmodligen börja jobba mer, var nu de timmarna ska komma ifran. JAg ska iaf börja med att sälja av mina möbler. Först i tur står mitt mörka träbord. En kille ska komma halv tolv ikväll och hämta det. Fjantig tid, men det var enda tiden jag kunde och han också. Sickna liv vi lever! ;)
Dansen ikväll då... aahum, ja, jag var väl inte lika osmidig som förra gången, kändes lite roligare. Men, det är så svårt att förklara.... det bästa sättet att likna det på är..... alltså, när de bra dansarna i gruppen står still, ja, de ser så välbalanserat ut, så avslappnat men ändå kontrollerat. Som om de står och gungar i sina höfter. Jag står och ser ut och känner mig mest som en pinne. Jag har slutat titta på mig själv i spegeln, och börjat ta ut svängarna lite mer. Det hjälper, jag ser bättre ut, har jag märkt, om jag inte tittar och bedömmer mig själv i spegeln. Fast, ibland, då måste man ju snegla lite. OCh ja, jag ser mest ut som en stam tycker jag, som viftar lite med grenarna, och vickar på tårna. Men träd är ju också fina, och är man inte bra, så, ja, man behöver ju inte bli bra, men ialla fall bättre! Och det är ju så kul! :)
Vink vink med min lilla kvist!
Kommentarer
Trackback