Vårlukt!
NJut!
Pöss
.... okej då. Jag var ute och promenerade..
Tillsammans är man mindre ensam
Suck. Jaaa, ibland är det väl så. Att saker och ting har ett slut. Att något som var självklart helt plötsligt känns svårt och jobbigt. Kanske har det löst sig imorgon. Kanske är det ett hjärnspöke. Vad jag vet är att jag känner mig så ensam. Och ensam är inte stark. Ensam är inbillningssjuk och blind för de vackra runtomkring. Fast som min kloka syster säger, så är det ju ett val jag gör. Och visst håller jag med. Man kan styra sina tankar. Men ibland är det svårt. Ibland känns det nästan omöjligt.
Det är så skönt att ha vänner då. Vänner som säger att det nog inte är hjärtinfarkt utan bara lite stress. Vänner som kramar om och säger att allt kommer gå bra. Vänner som har det jobbigt, men som ändå finns där. Vänner som ringer när man verkligen behöver det.
Nyfunna och gamla godingar, väl utnötta och ännu inte påträffade vänner: Tack!
Over and out.
Saknad.
Jag vet att jag är bakis och att motivationen då sällan blickar över pizzans kanter. Men som jag önskar möta himlens klarblå blick, och känna solens strålar fylla mig med energi.
Detta kan ju vara ett försök.
Jag mötte många nya människor denna helg. Så oerhört trevliga och faschinerande männsikor. Supercoolt. Som att öppna och bok, och ut strömmar nya spännande dofter, ljud och färger. (jag har inte rökt på, jag är bakis och filosoferande)
Jag känner att jag svävar bort lite från ämnet här. Motivation. Men just nu känns allt pluggande omotiverat. Samtal igår fick mig att fundera. Vad fan håller jag på med?
Just ja, jag skulle motivera mig.
Det går, jag kan och jag vill.
Åter till inlämningen om beräkning av elektronens laddnning med hjälp av dess avböjning i magnetiskt fält. Sååååå roligt.
Resultat på Högskoleprovet.
Just det ja. Skrytmaja måste ju erkänna vad resultatet blev.
JAg satte mitt hopp till 2,0 och hamnade på 1,7. Det är ju visserligen skitbra, och jag är nöjd, men fortfarande.. inte vad jag behövde. Fast det går ju iaf åt rätt håll. Tydligen räckte det för att få komma på interjvu till läkarlinjen på karolinska... så det får jag ju söka till våren förstås :)
pöss
Kemi i kylskåpet
Tacosås skymtades i min kylskåpsdörr och blev ett efterfrågat tillbehör till min spagetti. Den var ganska gammal. När jag öppnade locket steg ett vitt moln mot mig, innehållet började bubbla och en starkt syrlig lukt spred sig i köket.
Jag undrar hur den kemiska formeln skulle se ut. Konsulation med min kemihandledare ledde tyvärr inte fram till en sådan, men vi kom fram till att det antagligen skapats något sorts tryck i burken och jäsning lett till ett överskott av koldioxid. Eller nåt.
Men coolt vare. Jag ska göra det igen. Men rufset ska inte behöva se på. Det var nämligen pinsamt många burkar som var gamla och innehållet av experimentiell karaktär.
Jag tror att jag, vid nästa ICA-besök, även skall införskaffa etiketter så att jag kan märka alla burkar med någon sorts vetenskaplig krumelur och datum. För då blir ett mögligt innehåll helt plötsligt ett kemiskt experiment, istället för ifrågasatta matvanor.
Over and out.
Nytt territorium
JAg ville testa något nytt. Ett helt nytt ljud i lådan. Hitta något som var bara mitt, som ingen annan visste om.
Vad händer?
Lurad, men i snyggt fodral.
Helt annat innehåll, trots visst bekvämt brummande i början.
Jag pratar om musik. Jag slöbeställde lite musik som lät bra, utan att läsa på för mycket om vad det var för något.(varför skaffa sig fördommar?) Ack, så jag misstog mig. Jag passar inte att kasta mig ut i helt nya saker. Jag vill ha någon att hålla i handen medans jag gör det. Och som försäkrar att det är bra. pöss
