Kaffetanten

Jag saknar motivation just nu. Motivation att sitta här och plugga (inte blogga). Motivation att sitta kvar här istället för att hälsa på en vän eller spela volleyboll med en annan. Motivation att inte ringa min syster och skvallra om helgens händelser. Motivationen att inte reda ut en konflikt som gnager migi hjärtat. Motivation att se mitt mål i sikte. Att inse att det inte är omöjligt.

Jag vet att jag är bakis och att motivationen då sällan blickar över pizzans kanter. Men som jag önskar möta himlens klarblå blick, och känna solens strålar fylla mig med energi.

Detta kan ju vara ett försök.

Jag mötte många nya människor denna helg. Så oerhört trevliga och faschinerande männsikor. Supercoolt. Som att öppna och bok, och ut strömmar nya spännande dofter, ljud och färger. (jag har inte rökt på, jag är bakis och filosoferande)

Jag känner att jag svävar bort lite från ämnet här. Motivation. Men just nu känns allt pluggande omotiverat. Samtal igår fick mig att fundera. Vad fan håller jag på med?

Just ja, jag skulle motivera mig.

Det går, jag kan och jag vill.

Åter till inlämningen om beräkning av elektronens laddnning med hjälp av dess avböjning i magnetiskt fält. Sååååå roligt.