Jag behöver många stärkande k(r)oppar
IKEA igår (testade inte kaffet dock, deras lingondryck är ooooslagbar (av kaffe... VAD SÄGER JAG?!) i fyra timmar... nu kan jag studera fina gardiner när jag dricker mitt morgonkaffe :)
Men då, som sagt, smakar det så kostar det. Eller kostar det så smakar det. Välj vad du vill. Jag väljer ialla fall att tro att jag bara stissar upp mig lite, en kaffe gör susen.
Har ni sett hur mycket det finns att veta om kaffe. Bönor, Odlingsplatser, Rättvisemärkt? Vad ska man välja... Jag vet inte. Gevalia är ju trevligt, men kanske lite no-pro? :) haha
Snart, när jag vunnit på triss, då ska jag dyka ännu djupare i kaffets värld... (med risk att fastna)
Imorgon kanske denna blondin inte finns längre..... Då är jag kanske brunett istället! WOAA haha
Pösssss
Ordinary day
Om en dag är precis som vanligt, och jag känner frustration över det, är allt mitt fel. En vanlig dag är mer än många andra har. En vanlig dag kan bli speciell om jag vådrar den eller väljer att göra något som gör den speciell.
Men idag, inget utöver det vanliga, en ordinary day, men jag älskar denna dag.
Sov länge. Log när grannen försökte få igång den nya motorcykeln utanför mitt fönster. Tji fick han, jag tackade min goda fe då han tillslut gav upp. Vill man väcka kvarteret tidigt på morgonen, är det inte mer än rätt att det tar emot lite :) Ett inhandlat kaffe stod i mitt skafferi imorse. Starkt, med en liten skvätt mjölk, det väckte mig och tanken på att springa ut och jogga inte så avlägsen.
En liten runda innan jobbet. Trist med lite kunder idag, men de som väl kom hade svårt att komma därifrån... (ibland tänker jag, kanske ska jag lära mig att hålla tyst) men merförsäljning kanske? haha
Under denna lugna arbetsdag hann jag fundera en del. Alla männsikor måste ju ha någon sorts relation till kaffe. Älskar, hatar, ogiltighet?
Varför dricker man kaffe? varför börja? Är det någon som gillar kaffe första gången?
Jag minns när jag förlorade min kaffeoskuld. Intervjuer med inköpschefer på 6 olika företag under tre dagar... och min tes var, att inga frågor skulle bli bra besvarade om jag tackade nej till koppen kaffe som erbjöds. Tänkte inte ställa mig utanför Kaffedrickar-gänget. Då hade vi åtminstone en sak gemensam, jag elev, han anställd, men båda kunde enas över en kopp. Hur skulle det då vara om jag tackade nej och krävde lite te? Skulle han, för mig - som var där och krävde en tjänst av honom - gå iväg och värma vatten och leta te-påse?
Risken att välja vara utböling kändes överväldigande, så jag tackade ja till både koppen kaffe och påtår - vid samtilga intervjutillfällen.
Min kropp stammade hela kvällen.
Och sen, vilken gudagåva att kunna dricka kaffe. Det nya jobbet, enda tillfälle till paus var ju när kaffet stod på bordet. Gud vad jag älskade Kaffe då. (behövde ju många pauser).
Men någon måtta måste det vara. max 6 koppar om dagen. Men då överdriver jag (det gör jag ALLLTID) :)
over and out
What Hurts The Most
I Know, vissa dagar är bara så .. de är bra, andra är dåliga. Ibland uppfattar man saker annorlunda bara för att det är en sån där dag.
Men ibland, då undrar jag om mitt ursäktande respektive överstrykande humör, verkligen är bra. Tänk om det inte bara är den dagen, utan faktiskt på riktigt? What if, han verkligen menar vad han säger idag, men inte menar sin tystnad imorgon? Eller menas det inget alls?
ÄR jag naiv och blåögd eller cynisk och beräknande? Är det så, eller finns inte valen? Måste det vara svart eller vitt? Tänk om jag gillar gråt(t)? eller 70% opacitet på det svarta? ÄR det okej att bara se vissa saker (som okej, jag blundar nu) eller är det att ljuga för sig själv? Om självinsikt innebär depression är det då en självklart bra eftersträvan? Men är deppig klartsynt bättre än "falsk" glädje? Är jag inte hellre glad än ledsen? Men varför ursäkta? Då kör de ju med en. skrattar, hah, hon vet verkligen inte vad folk gör med henne. Lilla flicka.
Jag saknar ibland en liten svart tyngd som drar ner mig på jorden.
Jag vet! Kaffe, hon behöver verkligen sitt kaffe.
Te i fyra dagar nu... iofs lite fusk på jobbet. Och snart väntar liten rykande kopp i det gröna köket hos mamma och pappa. (GLÖM INTE MAMMAS KRAMAR IMORGON)
Tänk hela livet, att gå utan den lilla svarta (och jag pratar inte mode) utan DLS koppen på morgonen. Sitta på min barstol i köket, spana ut över de grönskande träden utanför. Trapphuset ligger fortfarande tyst i bakrus sedan gårdagens förslitningar. Bara min morgon, och koppen, vars smak tycks väcka ögonen till liv och sinnena brusar.
ja, snart måste jag nog sova
Ögonen går i kors.
Himmel och jord, sex och benvax diskuterades. Alltid lika kul. Jag och M var lite i ofas, men redde ut det innan natten var slut. Skönt, det är inte bra att somna som ovänner.
Men det blev sent, och jag fick hemlig nattgäst, så idag går ögonen i kors. Huvudet bankar (ja, fortfarande inte något kaffe, te känns blask)
Ett alarm ringer i köket. JUDITH NU SKA DU ÅKA OCH JOBBA , U F*** AS*****. Det är ungefär så det känns, för mitt huvud bankar, men egentligen är det väl fågelsång och plingplong.
Nä, upp till kamp! Mot degarna!
ovewr n out
Effektivt. Finurligt. Klurigt.
Idag gick det jättefort att baka bullar. Vi gjorde några extra. Inget kaffe imorse. Höll till godo med te, men har i min fantasi en idé om att det krävs 3 ggr så mkt te för samma uppvakningseffekt (jag blundar) så det blev härliga tider på toan sen. ahah
IKNOW TMI
Har flutit igenom allt idag. Pratat med en Kund om hållning. Axlarna i samma lodräta läge som öronen och du ser stolt ut. Jag ser vältränad ut sa han (HM?!) ja, allt är ju relativt, som någon sade en gång. Man väljer ju att tro vad man vill tro. JAg tror att min styrketräning för länge sedan har hållt sig kvar. Kämpat och gripit sig fast, spottat fettet i vitögat och skrattat rått; HAHA!
Ja, det är förunderligt hur det är ibland här i världen.
Jag har ju försökt vidga mina vyer, skaffa mig lite, ett uns, en knivsudd, av den omnämnda efterlängtansvärda kunskapen. En kurs i Naturkunskap. Helt allena, utan rövslickeri (som en "god" vän påstod jag använt mig av för de goda betygen förr om åren) utan blink blink med de gröna ögonen, utan klasskompisars inlämningsarbeten som grund, så har jag med glädje kunnat lägga ett tungt VG i min ryggsäck. Jag vet nu hur mina celler fungerar, varför jag behöver socker, vad radon är, att jag inte skulle bli en bra elektriker, vad klorofyll är, och varför alla katter är grå när det är svart. Det vet jag nu. Tack Gode Gud för Komvux. Nu vet jag mer. Men! Där Togo det icke stopp. Vad jag numer även tillskanskat mig i form av kunskap är kunskap om att jag vet mindre än vad jag förr trodde. För nu vet jag mer som jag inte vet.
Det hela ligger under ett mystiskt skimmer av insiktsfullhet. Det liksom gnistrar av en ung människas nyfikenhet
Ja, sannerligen, här råder brist på kaffe.
Jag undrar om filosofer dricker lite kaffe. Kanske lite för mycket.
Tack för idag
Grattis.
Ja må hon leva många långa lyckliga år!
U know who u are!
KRAMKRAM
Kaffebehov
Bara tre dagar kvar. Sen kan jag köpa kaffe. Sen kan mitt huvud sluta slå.
Det är ju tur att endorfinkickar är gratis.
Den käre grannen träffade jag idag igen. Gud, han är ju snygg. Det mindes inte jag. Såg att han hade röda slingor i håret. Jag tror inte jag tycker det var en bra grej. Nä, jag tror inte det. Om man fyllt 29 får man inte skaffa sig röda slingor i håret. Inte om man inte fyllt 40 och vill vara 29 igen. Han kanske är äldre än 30? Vad vet jag. Jag vet ingenting. Ibland vet jag allt för mycket. VIssa saker vill jag blunda för. Som vissas eventuella (jag blundar nu) flickvänner. Som vissa provresultat. Som vissa känslor.
Men allt för ofta. Då saknar jag kunskap. Kunskap om framtiden. (vad ska ske med lilla mig? kommer det att ordna sig?) Kunskap om ord. (VAD FAN BETYDER ICKE FÖRTY, JAG FÖRSTÅR DET FORTFARANDE INTE) Kunskap om mig själv. (bryr jag mig om de arbetslösa, eller låter det bara bra?) Kunskap om andra människor (varför gör de på detta viseT?) Kunskap om världen (är kravmärkt bättre, förstör jag jorden nu, när jag köper klövermjölk från tysklande lr whatever för att klara månadens budget)
Eller. Ska jag helt enkelt kanske bara slappna av lite mer. LÄgga mig i min soffa och ta en stark koffeinrik kopp kaffe. Den sista jag har. OCh bara koppla bort dessa jävla tankar och njuta av att leva.
Gud, jag behöver kaffe. 
