Jag kanske inte mår bäst ändå
Fåglarna kvittrar och solen sjunger.
Jag hyperventilerar och får svettpärlor i pannan.
Skrattar litegrann.
Håller sig för magen.
Jag läste idag att det var personer med 1.7 som kom in på läkarlinjen i Göteborg nu i våras. Det lyfte väl lite på mitt lock, antagligen. Så all ångest som ligger och puttrade där, det kokade väl över lite. Men nu är det inte lika mycket kvar. SOm tur är. Så det kokar inte över igen.
Ångesten är över att jag inte börjat plugga än, efter fyra år. Ångest över att jag kanske inte kommer (med det jag helst vill) göra det i höst heller. Om jag inte klarar av att höja mig mer på högskoleprovet. Och hur går det då? Då är jag tidigast färdig läkare vid den respektingivande åldern av 34 år.
Men nu, så är inte klimaxpunkten för all ångest lokaliserad till den 28 mars (högskoleprov) utan även framme i juli (antagningsbesked 1) och i augusti (antagningsbesked 2). För det står och faller inte längre med högskoleprovet.
Problemet är, att jag inte vet om det är bra, eller dåligt - för min hälsa alltså. För mina chanser att komma in, är det ju definitivt bra :)
