Kaffetanten

längre,
lättare att läsa,
mer intressanta (man kan ju alltid hoppas)


Men idag så har inte hjärnan velat samla sig förrän nu. Jag skulle knappt påstå att den är okej nu heller.
Högskoleprov, som många av er vet, och jag satt där på en liten trästol idag.

Inte för att jag vill skylla ifrån mig på trästolen,även om det hade varit skönt.

1,fucking6.

sämre än innan.

MEn, jag är så sjukt nöjd med alla frågor som jag svarade rätt på. Och inser att mina fel inte är slarvfel, utan mere okunskap. Eller tja. Orddelen är ju ett enda stort lotteri. Så jag skyller på det. Att jag fick dumma frågor. Jag hade svaren, men de (vem?) hade inte frågorna.

Hoppas de ställer rätt frågor nästa gång. För mig blir de inte av med.

Mot Sherwoodskooogen!

Fåglarna kvittrar och solen sjunger.

Jag hyperventilerar och får svettpärlor i pannan.

Skrattar litegrann.

Håller sig för magen.

Jag läste idag att det var personer med 1.7 som kom in på läkarlinjen i Göteborg nu i våras. Det lyfte väl lite på mitt lock, antagligen. Så all ångest som ligger och puttrade där, det kokade väl över lite. Men nu är det inte lika mycket kvar.  SOm tur är. Så det kokar inte över igen.

Ångesten är över att jag inte börjat plugga än, efter fyra år. Ångest över att jag kanske inte kommer (med det jag helst vill) göra det i höst heller. Om jag inte klarar av att höja mig mer på högskoleprovet. Och hur går det då? Då är jag tidigast färdig läkare vid den respektingivande åldern av 34 år.

Men nu, så är inte klimaxpunkten för all ångest lokaliserad till den 28 mars (högskoleprov) utan även framme i juli (antagningsbesked 1) och i augusti (antagningsbesked 2). För det står och faller inte längre med högskoleprovet.

Problemet är, att jag inte vet om det är bra, eller dåligt - för min hälsa alltså. För mina chanser att komma in, är det ju definitivt bra :)