Chocken...

...den har nog lagt sig nu. Det känns inte som om jag aldrig mer borde köra bil, men det lär nog dröja innan det känns bekvämt igen. Att jag kvaddade mors bil grämer mig lite, men inte lika mycket idag som igår, eller igår som i förrgår.

Men något som nog aldrig kommer gå över är vetenskapen om att jag skadat en annan människa. En TREVLIG människa. En man som trots att han vet att han kanske aldrig blir bra i nacken, bryr sig om hur jag mår, och försäkrar att han inte klandrar mig.

Men det gör jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0