Kaffetanten

Jag vet ärligt inte varför jag inte skriver ut mitt eget namn på bloggen. Det är ju så man måste fundera lite. Det hela grundade sig väl för något år sen, då bloggen var fylld med tankar så fluffiga att  ingen skulle må bra av att ta del av. Jag lovar, de är numer i tryggt förvar någon annanstans. Tur är väl det. Hela syftet med att blogga är väl att man vill att någon ska läsa, reagera, säga: du är inte käpp.

helt onödigt då, känns det som.

ungefär som att be en bön, man skickar ut en tanke och vet inte men hoppas att den hörs av någon eller något.

En enklare förklaring. Har alltid gillat tanken på att sadla om och byta ut allt, börja om på en helt ny kula, nytt namn, nytt utseende, ny person. För tänk så mycket man kanske missar bara för att "jag" inte passar ihop med just det. En ny person kanske ser andra saker.

Fast då kommer vi till ett stort problem. Jag gillar ju den jag är, annars vore jag väl (förhoppningsvis) någon annan. Men man kan ju låtsas. Ta ett annat namn på skoj, låtsas vara och se saker på ett annat sätt. Kanske ser jag mer då.

över och ut från judith och jag.