Ångest, eller?
Jag har kommit till en punkt då jag inte vet hur jag ska förhålla mig till mitt eget beteende.
En liten handling, som enligt damens tidigare uppsatta principer, inte vore acceptabel. Det var ju just så jag inte skulle göra. I och för sig, för många andra är det ingenting, en bagatell... men för mig. Jag har sagt nej tidigare. Nej, sån är inte jag. Min stolthet har sagt mig att sådant gör inte jag.
Men nu är det gjort. Vad innebär det? Jag behöver inte detaljera handlingen, det är inte den som är essentiell. Det är huruvida mina tidigare normer och andras normer ska spela roll för min rekation på den egna handlingen.
Ska jag känna ångest över något som värdsligen inte betyder jota? Ska jag göra en sak av det för att jag har argumenterat mot sådant beteende HOS MIG SJÄLV innan? Jag har sagt, andra kan, men inte jag. Jag är inte sån.
MEn u så, är jag det? Ändras min bild av mig själv? Av betydelsen av andras beteende?
Eller ska jag se det som en kul grej, gå vidare, ta lärdom, men återgå till att inte vara sådan?
För det är emot mina principer. Det känns inte helt rätt. Skulle jag göra det igen har jag ju itne tagit lärdom. Men om jag bestämmer mig för att det är ett bevis på att principen jag haft för mig själv (jag dömer ingen som väljer detta själv och klarar av det) måste jag inte då känna lite ångest?
Eller kan man göra misstag, uppmärksamma dem och lära sig av dem, utan att må dåligt? Typ ta ett steg utanför sin trygga svär, känna tomrummet utan att falla, och sen ta ett steg tillbaka, men nu med vetenskap - och inte bara tro - om att till nordost om min trygghetszon, finns ingenting för mig... funkar det? Eller låtsas jag bara?
Det känns halft shitzo när jag läser mina rader. Trots att visst intag av alkoholhaltig adrycker kan ändra personligheten, så är det ju fortfarande jag. Frågan är då, om min handling är ett resultat av de yttre normernas (man on the street) tillfälliga övertag på de inre... eller om jag kanske egentligen inte är någon principdam, utan mere ett resultat av påtryckta yttre normer som jag trott varit mina egna.
nä.
jag tror bara jag tänker för mycket. Det är tydligen ett problem jag delar med fler damer, har jag blivit tald.
Jag ska känna efter, men inte låta mina tankar bilda ett problem som inte finns.
jag ska inte göra så igen, men jag ska inte må dåligt för att jag gjort det heller.
THERE U GO
En liten handling, som enligt damens tidigare uppsatta principer, inte vore acceptabel. Det var ju just så jag inte skulle göra. I och för sig, för många andra är det ingenting, en bagatell... men för mig. Jag har sagt nej tidigare. Nej, sån är inte jag. Min stolthet har sagt mig att sådant gör inte jag.
Men nu är det gjort. Vad innebär det? Jag behöver inte detaljera handlingen, det är inte den som är essentiell. Det är huruvida mina tidigare normer och andras normer ska spela roll för min rekation på den egna handlingen.
Ska jag känna ångest över något som värdsligen inte betyder jota? Ska jag göra en sak av det för att jag har argumenterat mot sådant beteende HOS MIG SJÄLV innan? Jag har sagt, andra kan, men inte jag. Jag är inte sån.
MEn u så, är jag det? Ändras min bild av mig själv? Av betydelsen av andras beteende?
Eller ska jag se det som en kul grej, gå vidare, ta lärdom, men återgå till att inte vara sådan?
För det är emot mina principer. Det känns inte helt rätt. Skulle jag göra det igen har jag ju itne tagit lärdom. Men om jag bestämmer mig för att det är ett bevis på att principen jag haft för mig själv (jag dömer ingen som väljer detta själv och klarar av det) måste jag inte då känna lite ångest?
Eller kan man göra misstag, uppmärksamma dem och lära sig av dem, utan att må dåligt? Typ ta ett steg utanför sin trygga svär, känna tomrummet utan att falla, och sen ta ett steg tillbaka, men nu med vetenskap - och inte bara tro - om att till nordost om min trygghetszon, finns ingenting för mig... funkar det? Eller låtsas jag bara?
Det känns halft shitzo när jag läser mina rader. Trots att visst intag av alkoholhaltig adrycker kan ändra personligheten, så är det ju fortfarande jag. Frågan är då, om min handling är ett resultat av de yttre normernas (man on the street) tillfälliga övertag på de inre... eller om jag kanske egentligen inte är någon principdam, utan mere ett resultat av påtryckta yttre normer som jag trott varit mina egna.
nä.
jag tror bara jag tänker för mycket. Det är tydligen ett problem jag delar med fler damer, har jag blivit tald.
Jag ska känna efter, men inte låta mina tankar bilda ett problem som inte finns.
jag ska inte göra så igen, men jag ska inte må dåligt för att jag gjort det heller.
THERE U GO
Kommentarer
Postat av: Anna
Men vad i hela fridens namn är det du har gjort??? Jaja, på lördag är det jellyshots, och då lär det väl krypa fram... :D Puss Babe
Trackback
